Till LillPyret :)

Första presenten till Pyret Pippi tröja + mössa

Nallen som sitter upp köpte vi till Rico efter ett Ultraljud, Hans namn blev Rico :)  Nu vakar han över Lillpyret 

Behöver jag säga att jag älskar beige, randigt och Newbie kläder :))

Henke köpt till lillen

Overall från PoP, så mysig! 

Hoppas att Lillpyret får använda dessa kläder. Finns inget jag hellre önskar att detta ska gå bra och att vi får  träffa vår lillebror/syster om 4 månader. 

Det bara måste vara så. 

RUL

Förra veckan gjorde vi RUL alltså den 6/1 oktober
Lillpyret mår toppen och allt såg jätte bra ut.
Jag är enormt lättad och det börjar kännas som om jag vågar börja glädja mig lite mera på riktigt åt den lilla vildingen som gör sig alltmera tillkänna.
Jag tänker på mycket på hur det skulle varit om Rico levde och fått bli en levande storebror, jag vet att det inte är så det kommer att bli, men jag kan ändå inte låta bli att låta fantasin skena iväg. Om allt går bra så sätts jag igång 38+0 och det blir runt mitten av februari så alltså bara 4 månader kvar ca 44 % av graviditeten kvar. Hoppas att tiden springer iväg, fast ändå inte för fort.... fast 123 dagar till igångsättning känns som en evighet i vissa stunder.

Vårt fina fina Lillpyre :)) 

 Suger på sin lilla hand

Snurrar runt och drar i sitt ben.

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros - Home

Tiden...

Tiden...tiden som går så sakta men ändå så fort. Tiden som varit dom sista 6 månaderna kan jag inte minnas i veckor eller dagar, tiden känns som en klump, ihoptrasslat och kaos. Under tiden så har lillpyret växt fint och nu är vi i ve.18 det känns lika overkligt nu som i ve.8 och jag vågar inte tro att vi ska få träffa denna lilla skatt levande i februari. Jag känner mig hemsk men jag vågar inte. Många gånger har vi sett den på ultraljud och sett den växa så fint, ändå kan ångest komma på en sekund och jag tror att den har dött, att det är över nu. Då ringer jag till barnmorskan med gråten i halsen och säger att jag tror att det är över nu, hon säger: skynda dig ner till mig då ska vi lyssna på hjärtljuden. Hela vägen dig är jag i samma ångest tillstånd som jag var innan Ricos dödsbesket. Jag är där igen och kan inte andas, i min verklighet har detta barn med dött. Sen får jag höra hjärtslagen eller se den på skärmen, men ändå tror min hjärna att det är sista gången jag får se den levande.

Min fina lilla skatt

Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.... Jag lyckas inte själv. 




Saknade efter Rico är stor.. ikväll för första gången gången på länge lyssnade jag på några av låtarna från hans begravning, och även från förlossningsmappen, jag gjorde en "mapp" runt ve 20 och fyllde på med låtar under graviditeten. 
Det är svårt att lyssna och känslan av att höra dessa låtar tar mig tillbaka till stunderna med Rico så fort jag hör. 


Dom stunderna är så otroligt värdefulla för mig, det var dom ända stunderna jag fick ha tillsammans med mitt barn utanför magen. 
Jag känner mig fruktansvärt tom och ibland undrar jag om jag är galen. 
Jag vill tillbaka till förlossningen, till dagarna med honom, varför fick vi inte fler? Varför fick vi begrava honom istället för att ta med honom hem? varför fick han aldrig se ljuset? varför fick han aldrig smaka på snön, eller bada i havet ? 


Varför fick han ingenting ? Ett litet barn som hade världen framför sina fötter, som är så älskad och efterlängtad, nu finns han inte mer. 
Hans avtryck finns, i allt, i hela mig. när ska det sluta göra så ont?  Varför får jag inte ha honom i min famn och berätta för honom hur älskad han är? Varför just jag?? Varför måste jag leva utan min Rico??  Varför är livet så grymt ? 
Om jag bara visste att jag skulle få träffa honom någon mera gång i ett annat liv, så skulle livet här vara så mycket lättare att leva.


 Jag har så svårt att ta vara på nuet när så mycket tid går till att förstå och komma till någon slags acceptans för vad som har hänt, jag känner att jag måste acceptera att han aldrig kommer tillbaka och att livet måste gå vidare på något slags sätt. 
Jag vet bara inte hur...Kanske har det inte gått så lång tid än, Men vi kommer alltid ha en minnes hylla med små gipsfötter och en svart hårlock. 
 Jag kan ärligt säga att det gör lika ont i kropp och själ nu, som det gjorde när han nyss dött. Det kanske är något fel på mig, man kanske ska säga/känna att efter en viss tid så känns det inte lika tungt. Så är det inte för mig. 


Även att jag är gravid och jätteglad för det ,så gör saknade efter Rico inte mindre ont, eller kommer mer sällan. Dit har jag inte kommit än, och det har inte med att göra att jag inte är tacksam eller att jag inte längtar efter lillpyret för det gör jag, jätte mycket. 
Men Rico kommer alltid vara min första son och alltid fattas i vår familj och i våra hjärtan, hjärtat är verkligen inte helt. Jag trodde inte det kunde göra såhär ont!! 


Men jag är fortfarande rädd. Rädd att börja älska lillpyret på riktigt, för han kan ju med dö, och vad händer med mig om han med dör? han får bara inte dö. Fast jag vet att han kan. I livet är man inte garanterad någon. 


Jag visste att en ny graviditet skulle bli tuff fast ändå något väldigt positivt på vägen tillbaka mot livet och uppvaknandet. Jag är förvirrad ibland, jag hänger inte alls med vissa stunder.  Mitt huvud är trött , tankar om allt från början av graviditeten med Rico fram till nu är otroligt många om många gör väldigt ont.

Men Rico du var glädjen det är saknaden efter dej som blir vår sorg.  Vi är så stolta över fina dej och jag önskar att hela världen hade fått se dig. ( iaf alla vi kände och som längtat efter dig ) 


Igår hittade jag en liten pyamas intryckt i en garderob, den luktade tiden då du dog. 
Man blandar ett visst tvättmedel med ett visst skölj medel och så får man fram den lukten. 
Den luktar underbart. Den luktar tiden med dig <3 Ibland köper vi den kombinationen och tar var sitt nytvättat plagg och bara luktar... vi tittar på varan och vet känslan utav att du funnits och har din egna lukt. 
Jag har luktat så idag i skolan. Sängkläderna med. Nu ska jag krypa ner och lukta på pyamasen som du aldrig fick använda, fast som luktar dig ändå <3 
Sov gott älskade Rico ( ifall man sover där du är ) Jag hoppas vi träffas i drömmen i natt, min fina lilla skatt. 

Älskar denna text!

Det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl.         Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.

Där går en pojke, som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Där går en flicka, som sjunger om kottar, själv äger hon två. Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.

Där går en pojke som blev indian. Där, där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar. Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket. Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där blir en värdelös sak till en skatt. Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Där går en pojke, som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Där går en flicka, som sjunger om kottar, själv äger hon två. Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.

Där går en pojke som blev indian. Där, där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar. Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket. Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där blir en värdelös sak till en skatt. Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13598299.ab

Jag saknar mitt barn.

Tiden går så fort. Jag hänger inte med. Redan 100 dagar av denna graviditet har gått. 180 kvar hoppas jag. iallafall 160 .
Ibland är jag rädd att jag inte kommer kunna förstå att jag faktiskt är gravid och att vi kanske kommer få ett levande barn med oss hem i februari. chansen är jätte stor säger läkaren, större chans nu än förra gången. Han har aldrig varit med om någon som förlorat 2 st friska barn så sent i en graviditet. även om chansen är stor så vågar jag inte tro.
Mina tankar finns mycket hos Rico. Jag saknar mitt barn och frågar mig själv fortfarande om detta är en mardröm vi lever i. Jag tittar på hans minnes hylla och tänder ljus, jag känner på hans lårlock. Jag andas och plötsligt är jag tillbaka på sjukhuset då jag hade han i min famn.om jag bara fick..en ända gång känna han i mina armar igen. andas in stillheten och lugnet som han gav. Om jag bara kunde få stoppa om honom och ge honom en puss. om jag bara stolt kunde få visa upp mitt barn för någon mer. Om jag bara fick vara där på sjukhuset igen med lille Rico. Mina armar skriker efter att få krama. Jag är mamma men vårt barn lever inte. Jag saknar och älskar han så otroligt mycket. Alltid kommer han finnas i mig och göra sig påmind om sin frånvaro. Min fina pojk.

 You never said I'm leaving
 You never said goodbye
 You were gone before we knew it,
 And only God knew why
 A million times we needed you,
 A million times we cried
 If Love alone could have saved you,
 You never would have died
 In Life we loved you dearly
 In death we love you still
 In our hearts you hold a place,
 That no one could ever fill It broke our hearts to lose you,> 
 But you didn't go alone
 For part of us went with you,
 The day God took you home.

radiohead - street spirit (fade out)

Till sist!

Bortom överlevnad

Du kan gråta varje dag över att han är borta.

Eller du kan le för att han har levt.

Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.

Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.

Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom

Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände

Glädjen över att du har känt honom.

Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen

Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.

Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta.

Eller du kan ära hans minne och låta det leva vidare

Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.

Eller du kan göra det han ville - Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.

Okänd föfattare

Skriven av Lasse Berghagen

Här skiljs våra vägar i livet
men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det skrivet
tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker
finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärna som blänker
så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del av mig
som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
så fjärran men ändå så nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Lasse Berghagen

TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

Jag ber dig tala inte om för mig att du förstår mig, hur det är att mista sitt
barn.

För du kan inte förstå min sorg och min saknad.

Du kan inte förstå, hur hela min kropp skriker efter mitt barn.

Den kroppen som en gång burit och fött detta barnen.

Du kan inte förstå hur det är att se och säga farväl till sitt döda barn.

Du kan inte heller förstå hur det är att gå på sitt eget barns begravning, och
att välja en gravplats och en gravsten till sitt barn.

Du kan inte förstå hur det är att dag efter dag, månad efter månad gå in genom
kyrkogårdens grindar för att hälsa på sitt döda barn.

Och det enda man kan göra är att göra fint och tända ljus vid graven.

Du kan inte förstå att man ibland knappt kan andas av saknad efter sitt barn.

Du kan inte förstå att aldrigheten, att aldrig mer få se sitt barn här i detta
livet, gör så förbannat ont i både kropp och själ.

Hur kan du säga till mig att livet måste gå vidare.

Tror du inte att jag kämpar varenda dag.

Att jag kämpar för att finnas kvar här i livet.

Att gå upp varje morgon.

Att gå till kyrkogården varje dag.

Hur kan du då tala om för mig att livet måste gå vidare.

Jag är ju kvar här i livet,

Jag har inte tagit livet av mig.

Jag är ju med i livet, men på ett annorlunda sätt.

Så säg inte till mig att livet måste gå vidare, bara för att du har ett bra
liv.

Snälla säg inte till mig att jag måste glömma.

Varför måste jag glömma? är det för att du ska må bättre.

Tror du att jag kan glömma ett barn som jag fött.

Hade du kunnat det? Eller säger du så för att du orkar inte med min sorg.

Tycker du inte att jag varit helt galen om jag plötsligt en dag bara glömt
mitt döda barn.

Säg inte att jag måste glömma något så fint som min son, Någon som jag älskat
så mycket, som har varit en stor del av mig själv.

Be mig aldrig att glömma mitt barn.

Om du inte klarar av och inte vet vad du ska säga, säg ingenting då.

Det räcker med en kram, ett leende eller en klapp på axeln.

Jag är inte farlig och jag smittar inte. Jag har mist mitt älskade barn.

Kubb/Nupp

Idag har vi varit på UL och gjort kubb. Bra resultat och en vild liten som letade och sög på sin lilla tumme. Innan vi fick komma in höll jag på att få andningsstillestånd men profylax andades ända tills vi såg den lilla. Idag är sista dagen i ve 13. och första delmålet som var första trimestern + kubb är nu avklarat! Tack snälla för att du lever och växer precis som du ska :)) Den 1 feb har jag gått 36 fulla veckor och då sätts jag igång. Det är bara 5 månader dit, tänk så snabbt det går till Jul och nyår...och sen, bara ett långt Januari kvar. Åh vad jag hoppas att vi få träffa denna lille goding som vi längtar efter så mycket.
Jag har börjat känna lite fladder och minns hur underbart det var att känna Rico i mig mer och mer för varje dag.
Nu ser jag fram emot att få lära känna detta pyre i höst och vinter.
Ve. 14 imorgon och bara några få veckor till Rutin Ultraljudet i Oktober.
Jag längtar tills Februari nu. Helst skulle jag bara vilja sova tills dess ;) fast ändå inte. Skolan är kul, men jag är väldigt trött och tycker det är svårt med koncentrationen ibland. Så det måste jag jobba upp.
Nu ska jag renskriva en inlämnings uppgift tills imorgon! Gonatt alla

uppdatering till dig mitt hjärta!

Älskade Rico. Du finns finns med mig nästan hela tiden, nu har vi börjat skolan o det är stund vis väldigt svårt att hålla fokus, då du är där och ständigt gör dig påmind.
Jag längtar så efter dig min lille pojk. Det lilla pyret i magen är nu 12 fulla veckor...tiden går fort. Bara 5 månader sen du dog och allt blev kaos. Din frånvaro är fruktansvärd tung att bära. Men jag ler ofta av lycka i tårarna att du ändå fanns i livet, den tid du gjorde det.
Det det gör fortfarande lika ont att du är borta.
Det gör väldigt ont att du alltid kommer fattas i våra liv.
Hoppas att du har det underbart där du är, och att du aldrig behöver känna något obehag eller vara ledsen.
Kom snart och hälsa på...Älskar dig, alltid! Din mamma

Jag blir lika glad för varje dag som går bra. Det gör mig inget att jag bara vill sova, äta och må illa ifred. Illamåendet är på ett sätt skönt att ha som tecken att allt fortskrider bra 
titta vilken sida jag kom över :) Så mycket ett foster redan kan och sysselsätter sig med därinne! Häftigt att se i 3D/4D.
Snart är vecka 11 över...kommer vara i ve 13 när vi gör kubb. Hoppas tiden går fort dit! 


Holding the Feet



Label Key:

• 1. left hand holding feet
• 2. forehead
• 3. left ear
• 4. neck
• 5. back
• 6. flexed left knee and hip
• 7. buttocks
• 8. uterine wall
• 
  

Crossed Ankles

Label Key:

• 1. crossed ankles
• 2. chest
• 3. abdomen
• 4. forehead
• 5. left ear
• 6. flexed left elbow
• 7. back
• 8. buttocks
• 9. flexed left knee and hip
• 10. uterine wall
• 
  
• flexed left elbow

Label Key:

• 1. flexed left elbow
• 2. umbilical cord
• 3. ankles crossed
• 4. forehead
• 5. chest
• 6. abdomen
• 7. scalp
• 8. left ear
• 9. neck
• 10. back
• 11. buttocks
• 12. flexed left knee and hip
• 13. uterine wall
• 
  

  Left Knee and Hip Flexion

Label Key:

• 1. umbilical cord
• 2. forehead
• 3. inverted left ankle
• 4. left ear
• 5. flexed left knee and hip
• 6. wall of the uterus

• 
  

  Hands on Cheeks

  
  
  

Label Key:

• 1. forehead
• 2. chest
• 3. base of umbilical cord
• 4. left foot
• 5. umbilical cord running across face
• 6. wall of the uterus
• 7. left elbow
• 8. external genitalia

Jag känner mig hoppfull :)

Idag har vi sett en liten groda som växt så fint! Som sprattlade och bökade runt, så skönt att han/hon var vaken :)
Vi såg armar, ben och han huvud och den lilla näsan. Och såklart ett hjärta som slog fint.

Det känns så skönt! Och om drygt 2 veckor är det kubb ultraljudet längtar redan efter att få se den lille igen. Jag hoppas så att allt går bra, på ett sätt känns det så. Samtidigt som det känns så overkligt när man sitter där hos barnmorskan igen och går igenom allt.
I mitten av oktober blir rutinultraljudet. Ska försöka att inte göra något emellan kubb och det. Hoppas jag klarar att stå emot. Bara jag börjar känna rörelse eller fladder så kan jag bli lugnare. Rico började jag känna runt vecka 13/14 fast fladder då. Så jag hoppas på att känna denna lite innan det.

Ska börja jobba med min sjukhus/ultraljuds ångest hos en Aurora psykolog i höst. Men idag var jag inte rädd för UL för jag kände att grodan fortfarande var vid liv.

Idag känner jag mig glad, jag känner mig hoppfull och jag kände en känsla för Ricos syskon som jag inte känt förut. Jag fylldes med kärlek, längtan och tro på en helt ok framtid.
Snälla låt detta gå vägen...

24,3 % gjort!

Hej hej.
24,3 %  och en 1/4 del gjord av graviditeten och på fredag har det gått 10 fulla veckor...på lördag går jag alltså in i vecka 11.
Snart är första trimestern över. eller ja, det e ju 2 veckor dit :)

Tiden går sjukt snabbt när man inte vågar glädjas eller riktigt ta sig till graviditeten.
Hunden är en stor glädje och igår började vi på valpkurs :)
Han är go och glad och mycket rolig. Men väldigt envis och mycket bestämd!

Idag har han varit sjuk, kräkts och haft feber. Hoppas han mår bättre imorn.
Har inte så mycke mer än att säga att jag är väldigt trött, mår illa nästan hela tiden och sover när jag kan.
Jag blir nästan lite nojjig om jag inte mår riktigt lika illa som jag oftast gör. På fredag ska jag ta blodprov till Kubb och sen hoppas jag att tiden går fort till UL. Är nervös för detta men håller alla tummar för att detta ska gå vägen.
Kram på er alla fina <3

Kultiration - Babylon faller

Börja sörja

en kvinna som sörjer sitt förlorade barn
en kvinna som inte vill finnas kvar
en kvinna som inte alls har några krafter kvar
en kvinna som inte inte vet vad hon har
en kvinna som bara flyr o far

en tomhet som bor just nu i hennes hjärta
hur ska hon kunna lämna denna smärta
hon vill inte sörja
för hon vet inte hur hon ska börja
hon vet att hon måste
men vet inte hur
hur ska hon kunna gå upp ur sängen när kroppen är låst
när tårar bara rinner
och all kraft i henne försvinner
för ett barn som aldrig kom levande
blir livet så trevande


som sagt nu måste hon börja
för hon måste sin fina son sörja
möta vardagen av tomhet
en kropp med spår utav dig
både synligt och osynligt
kvinnans mor säger att detta är att sörja
så då betyder det väl att det bara är att börja
kan inte längre fly
för en ny dag måste åter
med lycka få gry

                                                                                            Skriven om Rico ett tag efter han dött

Fina Rico alltid i våra hjärtan

Vad jag saknar och önskar att du hade fått leva här med oss.
Finns inga ord som beskriver hur tomt, kallt och ledsamt livet är utan dig.
Jag skulle göra vad som helst för att få hålla dig igen och känna din tyngd i min famn.
Du är det finaste jag sett och jag älskar dig så otroligt mycket.
Fina Rico jag undrar så om vart du finns nu och vad det innebär att vara död.
Tänk om du kunde se eller på något sätt känna all kärlek som finns till dig
En kärlek som vi aldrig kan ge dig. Fina Rico alltid i våra hjärtan

Till Pyregos 2

Idag fick Pyret sin första present! En jätte fin Pippi tröja & mössa av fina Britt
Både jag och Henke blev jätte glada, och jag önskar så att vi får lyckan att sätta på honom/henne denna fina gåva.

Jag blev så förvånad och samtidigt så glad...för om någon har köpt något till Pyret så betyder det ju att någon verkligen tror att den ska komma till oss :) och det känns bra att andra kan tro det eftersom jag själv inte vågar ....

Ett levande hjärta i mig igen...

Idag var vi på ultraljd...det var mycket jobbig och jag hade stark ångest redan innan vi klev in på sjukhuset. Väl därinne började benen att tappa kraft och det fanns inte alls mycke syre....
Vi skulle vara där kl 9. Jag fick  komma in tjugo över...vid det laget grät och skakade jag.
Jag bad läkaren att vi skulle kolla direkt om hjärtat slog...men istället började han greja med fingrar, instrument, känna på tappen, klämma på magen. Fråga om jag haft någon blödning, vilket jag inte har!  Jag tycker verkligen inte att man behöver utsätta en patient för detta, någon med skräck och tårar och med det vi gått igenom redan i ve. 7. han hade läst journalen sa han.
Det ända vi skulle göra där var att kolla om hjärtat slog för att lugna mig. Bestämdes det när jag ringde om tiden.
Han gjorde ALLT värre! Sen när vi skulle kolla på skärmen hittade han inget...han letade och letade han kunde se embryo och normal graviditet men inte se hjärtljud och han var knäpptyst, jag frågade flera gånger om det var något fel...det kändes som att han skulle säga att den var död. istället lät han mig plågas i 10 min när han vred runt den där grejen i muttan helt tyst utan en min i ansiktet.
Tills slut säger han att han måste ha 2 ögon till....och det vet vi ju alla att det inte betyder något bra, jag hade någon minut tidigare undrat om han var efterbliven eller om han inte kunde sitt jobb jag såg på hans skylt att han var underläkare..men tänkte att dom vet ju vad dom gör såklart!
Han gick ut och jag låg i stolen med rumpan bar och väntade på dom andra 2 ögonen som skulle säga att pyret var död. Det kändes som väntan varade i en evighet.

In kom en överläkare..tittade i 5 sek, vände skärmen mot oss och visade oss klart och tydligt vårat pyrets hjärtslag. Han sa att allt såg jätte bra ut, mängden med fostervatten och att moderkakan låg i bakvägg. han räknade ut ca 6+6. men sa att vi får mer exakt vid ve.12

Jag illtjöt vid detta laget och var vansinig för att dom utsatt oss för en kass underläkare när det fanns en överläkare där... herregud
Överläkaren var inne i 3 min och konstaterade allt som vi behövde veta, medan underläkaren hade plågat oss 30 min!Överläkaren gick ut och jag klädde på mig. Och sa till Henke hur lättad jag var och var inställt på att denna var död.
Då säger underläkaren "men det fanns ju inga tecken på att något skulle vara fel" Jag tittade på han och visade tydligt att det var bäst att han inte sa ett ord till till oss, inte ens ett ursäkta för att han hade utsatt oss för detta.
Nu gör jag inget mer ultraljud förens kubb. Och aldrig mera ska en underläkare ha något med mig mera att göra, tyvärr dom får öva på någon annan!

Det besöket tog mycke på krafterna och sen däckade jag några timmar...
Det känns så overkligt att ett litet hjärta tickar och växer i mig igen. Jag skäms för att säga det, men någon lycka vågar jag inte känna (än iaf)

Bältrosen börjar bli bättre och jag känner mig lite mera rörlig igen.
Tack Jessica och Britt för era fina ord i förra inlägget. tårarna rinner ännu mer fast av glädje när jag läser vad ni skrivit. Att ni finns, tar er tid, skriver så långt och äkta, stöttar och känner med mig. Ni vet ju hur det känns. stor kram till er

Jag kan inte fungera

Jag klarar inte av att han är död
Jag kan inte alls hantera detta
Jag blir mindre och mindre och smärtan större och större
Jag vill inte längre vara här i detta liv
Jag vill bara försvinna
Det gör för ont
Jag kan inte fungera
Panikångest varje natt och nu har dödsbeskedet börjat att spelas i huvudet på mig tusen gånger om dagen.
" nej, tyvärr jag ser ingen hjärtaktivitet"
VAAAAAAAAAAAAAA????????????
Men graviditeten är ju färdig nu??? Bara 2 små veckor kvar!!??  efter så många dagar och veckor, månader  av längtan, väntan och uppbyggda illusioner.
Så var vårt barn dött, han låg död inuti mig, och jag skulle aldrig få se hans ögon eller hans leende. Jag skulle aldrig få se hans första steg eller höra han säga mamma.
Jag skulle aldrig få natta eller bada honom. Jag skulle aldrig få ha honom vid mitt bröst. Jag skulle aldrig få  följa honom till hans fösta skoldag eller välja väska och köpa suddigum med honom.
Jag skulle aldrig få se han växa upp, bli kär, ta studenten, ge han goda mamma råd när han skulle ut och upptäcka den stora vida världen. Jag skulle inte få någonting, eller jo... jag skulle föda han död, planera hans begravning och sen få känna den plågsammaste smärtan av att förlora sitt barn.

Jag tycker det har blivit värre igen, jag är nu i chockfas IGEN. Jag förstår inte varför det fortfarande är så svårt att förstå?? kommer jag aldrig vakna helt? Jag orkar inte mera.
Jag orkar inte sakna eller längta mera, jag orkar inte vilja åka till kyrkogården och gräva upp honom för att se om något av honom finns kvar. Jag orkar inte vilja allt som inte går. Jag vet ju att jag aldrig får något med honom, så varför saknar jag och längtar så fruktansvärt mycket....

Jag vill ingenting
Jag orkar ingenting
Jag kommer inte ihåg vad jag säger eller gör
Eller vad folk har sagt till mig
Det får inte plats i min hjärna, för det ända som är där inne är Rico och allt vad det hör till
Jag borde massor
Jag borde tacka dom som fortfarande finns för mig i detta. inte dom som bara försvann
Inte dom som aldrig pratar eller frågar om Rico.
Varför vill ingen gå med mig till graven, varför lägger aldrig någon något där.
Det känns som alla glömt att Rico fanns
Ingen bryr sig om honom för att han är död, man kanske inte kan vänta sig något annat?
Eller mina vänner som bara tar förgivet att vi mår bättre bara för att det har gått 4 små hemska månader
Som ringer och frågar " hej, vad gör du?" som inget har hänt
Vad tror dom att jag gör, dansar runt på en sommaräng och ler mot livet!!

Arg är jag och fruktansvärt ledsen och sårad av både vänner och vissa i min sk familj
Och att jag fått Bältros hjälper inte något. Jag önskar jag kunde försvinna från detta helvetes liv.
Jag vill bara ha min Rico här och nu

för 4 månader sen

Idag är det 4 månader sen jag Födde Rico.... smärtan och tårarna, saknaden och tankarna finns där varje dag. Varje dag är en kap. Jag är så arg på livet för att det tog Rico.

Min fina lilla Rico jag sänder dig all kärlek som finns i mig och i alla andra till dig. Hoppas du på något sätt känner eller ser hur älskad och saknad du är.
Jag älskar dig på mitt sätt, även om det är lite svårt ibland eftersom som du inte lever och vi växer samman och lär känna varandra. Men ständigt finns du i mina tankar och i mitt hjärta bor du ju så där är du alltid!

sevärt!!

http://www.nyheterna.se/1.2209016/2011/07/16/fler_dodfodda_barn_skulle_kunna_raddas

www.dn.se/debatt/ett-av-tre-dodfodda-barn-sku...

Ca 30 låååånga veckor kvar..(om den inte dör)

Allt som är vackert gör ont.
Allt som är vackert får mig att gråta.
Jag kände på Ricos avklippta hårlock nyss. Det gör jätte ont. Hans fina, mjuka underbara lilla hårlock.
Att livet är gör så ont, är på något sätt vackert. Men dock så grymt.
Jag visste inte att livet, eller saknaden utav sitt barn kunde göra så fruktansvärt ont som det faktiskt gör.

Idag såg jag tre mammor och deras bebisar från föräldrargruppen som vi gick i. Alla såg så glada ut och log och pratade. Jag tittade länge efter dom, och kände hur avundsjukan växte inom mig!! Varför fick dom deras bebisar när vi inte fick våran. Varför dog just vår lilla kille av en tragisk slump?? Jag blev arg för att deras bebisar lever och för att min är död. Ibland önskar jag att det var någon av deras barn som dött istället för mitt. Det kanske låter elakt men det skiter jag i.

Nu lämnar vi 6 fulla veckor bakom oss och går in i vecka 7
Jag mår illa och vill bara sova.Trött som bara den och har ingen lust till något. Men det gör absolut inget, igentligen vill jag sova tills Januari ut, så det kan bli februari nu. Jag vågar inte tro på att denna graviditet kommer sluta väl...men det hoppas jag ju så klart! ca 30 ve kvar....

v.6

Gick in i vecka 6 igår,,,fort går tiden. Mycket känslor, mycket tankar på Rico och hur det var i början av graviditeten med honom. Mycke gråt nu, men även små glimtar av försiktig glädje och lycka. Varje dag som går känner jag mig mer och mer gravid, men oxå mer och mer rädd för missfall. Jag tänker såhär, blir det missfall nu, så är det större chans att det inte blir det nästa gång.
Men för varje dag som jag inte ser blod så blir hoppet lite större.

Taco paus...världens snyggaste lagar mat, tvättar och gosar med mig...Nelson är hos mamma och myser..

Tillbaka mätt, belåten och sönder gråten!!

På onsdag är första ultraljudet, Hon på gyn sa att det inte var helt säkert att man såg hjärtaktiviteten så tidigt, men att man i flesta fall gör det. Jag tror att vi får se ett litet hjärta slå. Jag försöker att peppa mig själv och att tänka att det är bättre att vara glad över graviditeten så länge som motsatsen till det bra är bevisat, men det kräver mycke av mig själv och gråten är väldigt nära hela tiden.
Jag gråter för så mycke....och ibland för så lite.
Tårar tillhör iaf min vardag mer eller mindre, sen Rico dog har jag förstått hur ont tårar faktiskt gör. Hur vass klumpen i halsen blir på en sekund, i vilken situation som helst, var som helst och framför vem somhelst. Hur maktlös jag är mot klumpen. Ibland bara dyker den upp, jag försöker svälja bort det på något sätt men då blir den bara större, sen kommer tårarna och så många tårar sen , finns ingen hejd på det. Sen kommer hulkandet, sen paniken och det blir svårt att andas...sen vet jag inte mer...jag varken ser eller hör...sen kommer jag sakta tillbaka men är ändå i min bubbla.
Ofta är jag tillbaka på sjukhuset och dagarna med Rico, familjen och alla vännerna. Chocken och allt som har hänt är fortfarande så nära och färskt, jag minns fortfarande hur han lockar kändes i mina fingerspetsar, hur fin, vacker och välskapt min son var....

Vilket osammanhängade inlägg detta var...det beskriver lite hur jag är just nu då....mycke utav allting! Hoppas ni alla har en fin kväll

Saknar lille Rico

Tänk så fel allt bara kan bli. Tänk att allt var så bra med Rico i magen, han växte fint han låg till och med över sin kurva. Det skulle inte bli något litet barn om han hade kommit 6 April som han var beräknad till, ca 4 kg var hans uppskattade födelsevikt.
Han var stark och mycket rörlig, var inte ofta stilla. Allt såg så fint ut hela vägen och han bodde och växte i mig i nästan 38 hela veckor. Och nu, borta död och helt frisk!
Kan bli så irriterad på folk som "räknar" med att få sina barn. Klart man ska hoppas men att vara helt säker?? vem kan vara det??  Man är aldrig garanterad att ens barn inte kommer att ryckas ifrån en. inte när barnet ligger i magen, är fött eller är flera år.
Barn dör av massor olika anledningar i magen, PSD hör man ju ibland om...där allt varit bra och man hittar ingen som helst dödsorsak. Kan inte föreställa mig hur mycket jag skulle  fråga mig själv VARFÖR??? om jag inte fått något svar på Ricos död. Nu vet jag ju....den där knuten... som så många barn föds med på navelsträngen, som vissa barn har två. Eller moderkaks avlossning ( tror jag det heter ) GBS infektioner, proppar i moderkakan, havandeskapsförgiftning det finns ju massor!!!
Jag tycker att det är skit dåligt att det inte pratas eller informeras mera om det på MVC eller i föräldrar gruppen. Varför pratas det inte om det?? Det är ju massor som förlorar sina barn i magen. Det märker man nu när man själv gjort det. Alla bloggar, flera av vänners vänner. Mammor i tidigare generationer. Jag känner personligen 4 st som jag känt sen jag var liten som förlorat i magen. Där barnen varit helt friska! Sen vet jag fler som jag hört. Så hemskt är det, att det händer, att det måste hända. för det gör det ju!!
Rico måste varit super stark som lyckades böka runt så mycket och så hårt eftersom det ledde till hans död. Om han bara inte simmat runt och gjort en knut när han var mindre. Då hade världen fortfarande varit en lite vackrare plats. en plats utan saknad och tomhet. Där ett älskat, önskat barn hade fått leva.

Nu fick vi vårt efterlängtade +

Då var man hemma igen efter en skön, behövlig och solig resa.
Mycket tankar och känslor kommer upp när man inte är i sin hemma miljö. Dagarna har gått till att sola, bada, hoppa i vågor, tränat i polen, ätit jätte god mat, mått illa, åkt runt och sett lite, shoppat, ätit ännu mera
god mat och även fått ett +
Eller rättare sagt " Gravid 1-2 veckor " köpte ett Clearblue med veckoindikator, kunde inte hålla mig och så härligt att få se det! Så alltså efter lite drygt 3 mån 2 mensar mycket tårar och avgrund står vi nu här från början. Det är ju jätte tidigt bara ve 5 men jag har en stark känsla av att vi kommer få träffa den lille i februari ( får se hur länge den håller i sig ) Jag ser ingen anledning att inte skriva om detta även att det är så tidigt, men ni som känner mig och läser här kan väl hålla det hemligt tills jag själv vill berätta för fler.

Det var jätte mysigt att komma hem till lilla Nelson, vi har varit ute nu en sväng och ja ska käka frukost!
Hoppas ni alla mår bra och tack för era kommentarer och avtryck :)

Lite Nelson bilder...

Uttråkad!

Uttråkad är vad jag är!! Har städat, varit ute med hunden, myst med hunden, gett hunden mat, gett mig själv mat, diskat, rökt en hel del, klunkat kaffe, ätit vitaminer, varit hos psykologen...  men jag känner att det är något som fattas, Jag känner mig tom, fast jag har så mycket!
Jag är uttråkad fast jag inte vet vad jag vill göra...Nu kollar jag iaf på sex&city boxen för ungefär 10000 e gången. Hunden sover på mina ben och är så otroligt gullig! Det var ett bra beslut att köpa en hund, det är skönt att ha något att sysselsätta sig med! och att han är så rolig och go e underbart!
Fast oxå väldigt krävande med en liten valp med mycket bus och egen vilja. Nu kollar han visst med på Carrie och dom andra :)

Henke är ute i huset och isolerar...det kommer bli så härligt att flytta dit!
Jag tänker mycket på Rico, men försöker att inte sakna, att inte längta efter det som vi aldrig fick. Bättre att tänka att han finns med mig i mitt hjärta och att vi kanske ses i nästa liv.

På tisdag åker vi till Spanien, ska bli superskönt!

Mumford and Sons - The Cave - With Lyrics

Mumford and Sons - After the Storm lyrics

Ofta spelas denna refräng i mitt huvud när jag tänker på Rico

And there will come a time, you'll see, with no more tears.
And love will not break your heart, but dismiss your fears.
Get over your hill and see what you find there,
With grace in your heart and flowers in your hair.......

för svårt för att kännas vid!

Vissa stunder har jag fortfarande så svårt att förstå att jag kunde varit mamma.
att jag kunde fått hålla min fina älskling i min famn
att jag kunde fått göra så mycket, att jag kunde fått se han växa upp!! jag vet hur ofta jag tittade på vagnen eller vagga och hela mitt hjärta längtade såååå mycket efter att få hålla och lägga ner och ta upp min lille bebis
Nu står ju allt i källaren, jag har kunnat gå ner och hämta något annat lite fort. Men jag klarar inte att se alla hans grejer, det hela gick så fort till att allt var nedpackat, vi åkte hem efter första natten på sjukhuset när vi väntade på att vattnet skulle gå. kl halv elva på morgonen åkte vi hem....jag ville hem och packa ner allt för jag ville absolut inte komma tillbaka till lägenheten full med bebis saker utan ett levande barn. Henke började skruva ner vaggan och Lisa som var med oss började packa kläder, jag minns hur jag stod och tittade på dom och såg att bägge grät...jag grät med fast just då tyst....

 Jag vet hur tankarna snurrade i skallen....Är detta sant? händer detta verkligen? har dom sagt till oss att vårt barn är dött? ska jag verkligen föda ett stort fullgånget barn? hur ska jag klara detta???? vad kommer hända med mig, med oss? kommer jag bli galen, psykiskt störd? hur kommer livet bli nu?? 


En stund efter dödsbeskedet ville jag börja röka igen, jag slutade för Ricos skull men nu ville jag bara börja igen. Jag stod utanför förlossningen med en cigg i handen högravid i det blåa sjukhusnattlinnet, måste sett helt bananas ut. för ingen kunde väl tro att jag stod och rökte,  med mitt döda barn i magen och samlade allt mod och all kraft jag skulle behöva för att föda fram honom.

I vilket fall när alla bebis saker var nere i källaren och vi tagit med oss det bebisen skulle få ha på sig stod jag på balkongen och tog en cigg i väntan på att Henke och Lisa skulle komma ifrån källaren, och då! Just när jag hörde dom i trappan på väg ut kände jag något varmt stripa ner för mina ben, jag vet att jag tänkte om jag kissat på mig först, men sen sa det typ splash och det kom massor med vatten, för en sek glömde ja helt bort att bebisen var död och att jag stod med en cigg i handen och jag vill bara ropa till Henke att nu var det dags! Nu skulle vi äntligen snart få träffa vårat älskade barn.
Men när dom kom innanför dörren med rödgråtna ögon kom jag snabbt tillbaka till verkligheten, Snabbt hämtade vi handdukar för det var mycket vatten som kom, och det fortsatte 2 timmar ungefär. När vi kom tillbaka till förlossningen gick vi in till rummet vi fått och jag bara skrek.
Det var över, det var kört. det fanns inget barn som skulle komma till oss längre, utan bara till en kista. Han var död och alla hans saker nedpackade i källaren. Jag föll och jag har inte rest mig än! Och ibland gör det för ont för att kunna förstå att det var jag, det gör för ont för att ens kännas vid.

ska skriva om förlossningen snart...

Så fin text! den sången spelas mycket här hemma!!

And after the storm,
I run and run as the rains come
And I look up, I look up,
on my knees and out of luck,
I look up.

Night has always pushed up day
You must know life to see decay
But I won't rot, I won't rot
Not this mind and not this heart,
I won't rot.

And I took you by the hand
And we stood tall,
And remembered our own land,
What we lived for.

And there will come a time, you'll see, with no more tears.
And love will not break your heart, but dismiss your fears.
Get over your hill and see what you find there,
With grace in your heart and flowers in your hair.

And now I cling to what I knew
I saw exactly what was true
But oh no more.
That's why I hold,
That's why I hold with all I have.
That's why I hold.

I will die alone and be left there.
Well I guess I'll just go home,
Oh God knows where.
Because death is just so full and mine so small.
Well I'm scared of what's behind and what's before.

And there will come a time, you'll see, with no more tears.
And love will not break your heart, but dismiss your fears.
Get over your hill and see what you find there,
With grace in your heart and flowers in your hair.

And there will come a time, you'll see, with no more tears.
And love will not break your heart, but dismiss your fears.
Get over your hill and see what you find there,
With grace in your heart and flowers in your hair