Ca 30 låååånga veckor kvar..(om den inte dör)

Allt som är vackert gör ont.
Allt som är vackert får mig att gråta.
Jag kände på Ricos avklippta hårlock nyss. Det gör jätte ont. Hans fina, mjuka underbara lilla hårlock.
Att livet är gör så ont, är på något sätt vackert. Men dock så grymt.
Jag visste inte att livet, eller saknaden utav sitt barn kunde göra så fruktansvärt ont som det faktiskt gör.

Idag såg jag tre mammor och deras bebisar från föräldrargruppen som vi gick i. Alla såg så glada ut och log och pratade. Jag tittade länge efter dom, och kände hur avundsjukan växte inom mig!! Varför fick dom deras bebisar när vi inte fick våran. Varför dog just vår lilla kille av en tragisk slump?? Jag blev arg för att deras bebisar lever och för att min är död. Ibland önskar jag att det var någon av deras barn som dött istället för mitt. Det kanske låter elakt men det skiter jag i.

Nu lämnar vi 6 fulla veckor bakom oss och går in i vecka 7
Jag mår illa och vill bara sova.Trött som bara den och har ingen lust till något. Men det gör absolut inget, igentligen vill jag sova tills Januari ut, så det kan bli februari nu. Jag vågar inte tro på att denna graviditet kommer sluta väl...men det hoppas jag ju så klart! ca 30 ve kvar....