5 April 2011 blev dagen då vi begravde våran älskade Rico <3
Den dagen var nog den värsta i mitt liv.
Jag minns så väl hur jag nästan vägrade att stänga kistan. Sista kyssen jag gav honom minns jag än hur den kändes.
Jag minns hans pappas ansikte dränkt i tårar när han pratade om hur dom aldrig skulle få gå några skogspromenader tillsammans som han så många gånger fantiserat om, utan istället skulle dom bara få "denna" promenad som var mellan kapellet till graven.
Rico du fattas oss så!!!
Sorgen & saknaden är total
Men lyckan & kärleken till Levi är större....
Det har varit ett hemskt år, men just nu vill jag "lämna" det och njuta av nuet och se framåt.
Jag behöver den lilla kraft jag har till min levande kärlek.
Den till min döda finns alltid med mig mjuk i mitt hjärta.
Han kommer alltid vara vår osynliga kärlek!
