Levi

Ibland kan jag bara inte sluta titta på dig när du sover. Vad jag ska pussa på dig när du vaknar! Fina älskade Levi!

Tänk!

Tänk att jag får gosa med denna fina underbara mysiga lilla bebis. Jag tycker fortfarande att det är så overkligt!
Dagarna bara flyger iväg och jag vet inte vart, eller jo mycket tid går ju åt till att amma, byta blöja, fixa i hemmet, försöka gå ner typ 100 kg!! Nej men helst hinna gå en promenad varje dag. Men det orkar jag absolut inte alla dagar.
Jag är rätt trött i kroppen och i knoppen. All spänning, panik och oro som var under Levi graviditeten måste ju ut på något vis, eller iaf ta en annan form.
Kanske gör den det i trötthet?
Levi är så go och glad. Skriker bara när han vill ha mat och om han får vänta några sekunder extra då blir han skogs tokig!
Han sover väldigt bra. Vi har en liten läggnings rutin som jag kör varje kväll runt 22. Sen vaknar han runt 1-2 och vill äta igen och sen amning vid 5 igen. Och oftast sover vi till 9-10 sen!
Han ler nu och följer blicken, han älskar att bada, mysa och att sprattla och fäktas med armar och ben!
Han gillar att suga på nappen , himla skönt! Har varit och köpt massor nappar nu, tycker jag slarvar bort hela tiden.
Nej nu ska jag sova en timma eller två!
Gonatt ni som läser.. Vilka ni nu är ;)

Hemska hemska dag.
Just nu vill jag bara försvinna från mig själv, ångesten är total fast jag gör mitt bästa för att inte falla för långt ner, det går inte att ta kontroll över.
Jag är där igen på sjukhuset för exakt ett år sedan, förlossningen har börjat.
Jag minns hur jag skrek där i sjukhussängen, jag skrek att jag ville dö. Skriken tog aldrig slut. Jag kämpade för att överleva den stunden, den förlossningen, jag har aldrig varit så rädd som då.
Den tomhet, avgrund och panik jag hade kommer tillbaka nu.
Jag minns det som det var igår.
Jag vill inte veta detta, jag vill inte minnas, jag vill inte känna, jag vill inte att det ska varit jag.
Men inte heller du. Jag vill inte att friska barn ska dö. Det finns ingen anledning.
Dagens är svart. På ett sätt skäms jag att det är såhär för att Levi är här nu, men det ena har inte med det andra att göra.

Att Levi är här tar inte bort vad som hände med Rico. Vi är ett barn för lite i familjen och det känns. Det gör fruktansvärt ont.
Dagen har bestått av tårar, bråk och ännu mera tårar.
Jag får hela tiden bilder och känslan tillbaka hur vi var där i det där avskilda förlossningsrummet. Sorgen, skräcken och tomheten i det. Sen när han var ute spred sig ett lugn en slags tysthet och sen kom en ännu värre avgrund.

All rädsla jag känt för mitt döda barn var som bortblåst. Han var den finaste jag sett och jag blev helt tagen av hur underbart vacker han var. Jag kan inte ens beskriva hur retligt det var att han var död. Vi som hade kämpat så. Och belöningen var ett dött barn.
Nu kom frågor som begravning och obduktion. Jag tänkte bara hjälp! Vad är det som händer oss? Vill vi ha obduktion på vårt barn?
på vårt fina stora barn som vi väntat på så länge.
Nu skulle dom skära i honom, vi skulle inte längre åka hem med vår bebis och börja livet som
Tre.
Vi skulle något helt annat. Vi skulle börja lära oss att leva ett liv med minnet att en kall liten kropp i våra famnar.
Vi skulle lära oss att leva med en minneshylla med en svart hårlock och små händer och fötter i gips.
Vi skulle ta ställning till gravplats, skötsel osv
Vi skulle lära oss förhålla oss till varann på ett helt annat sätt.
Vi skulle lära oss att leva med ett osynligt barn framför våra vänner och familj.

En helt ny värd öppnades och den var inte lycklig. Den var svart, fylld av sorg och saknad.
Nu lever vi i bägge världarna.
Vi har fått en värld till. Och jag tackar livet varje dag som vi får ha Levi hos oss.
Men dessa dagar är tunga, saknaden efter Rico och den erfarenhet han bar med sig vet jag inte än hur jag ska klara av.

1 år

Om ca 1 tim för ett år sen fick jag det värsta besked jag kunde få.
Vår Rico var död och snart skulle jag föda fram honom död.
Det känns i kroppen på något vis. den är orolig och ledsen.
Jag undrar fortfarande om detta har hänt eller om det bara är en fruktansvärd mardröm.

Jag hoppas att han har det bra där han är, och att han plockar blommor på vackra ängar och åker

rutschkana på molnen med dom andra barnen.
Och att han då & då slänger ett öga på oss här ner som saknar och älskar honom så. Fina lilla pojke varför är du död ?                            

Ricos sten

Nu är stenen på vår balkong och i veckan ska den sättas.
Jag älskar den och är så glad att den blev som vi ville, även bättre, finare, vackrare. Att hämta den var hemskt. Men på något sätt fint och väldigt befriande att den är färdig och på plats till hans 1-års dag som är på söndag.

varje dag

För varje dag jag får ha Levi levande sprids ett lyckorus i kroppen.
Vissa dagar tar ångesten över och jag tror igen att han ska dö, jag får samma panik som jag fick när han låg i magen.
Jag vet att man aldrig kan veta vad som händer i morgon eller om fem månader. Jag vet bara att jag inte klarar av om han ska dö.
Det är svårt att leva i nuet. Fast jag har aldrig älskat nuet så som jag gör nu,
Tänk att Levi är min.
Jag är livrädd för att hitta han död. Jag är så rädd ibland att jag knappt vågar titta om han lever.

Snart är det Ricos 1-årsdag
Hans gravsten är klar, vi ska hämta den på Lördag. Jag är så glad att den snart kommer på plats.
Vad jag önskar att jag haft bägge mina barn hos mig. Tänk vad gulligt, tänk vad underbart.
Men nu ville inte livet så.

Men jag är så glad att Levi kom till oss. Han gör så att livet inte känns lika tungt att leva. Han kom med lugn och kärlek, han kom med hopp om liv och framtid. Fina älskade Levi. Jag längtar redan efter all tid med dig, och jag hoppas att vi får många många fina år tillsammans.

Levi Lou

Tänk att du kom. Att du kom levande.
Tänk att jag får ta hand om dig, ge dig mat från mina bröst. Jag får vagga, vyssa och ge dig tröst.
Livet är så stort och så overkligt.
Att du kom till oss i denna sorg har fått mig att vilja leva igen på ett helt annat sätt.
Du ger så mycket lugn, lycka och trygghet och framför allt glädje.
Du är så fin och go och jag är så glad att just du kom till oss nu när storebror inte fick stanna.
Du är det finaste jag får uppleva. Och jag är så glad för varje stund vi har tillsammans.
Fina älskade Levi Lou