Gick in i vecka 6 igår,,,fort går tiden. Mycket känslor, mycket tankar på Rico och hur det var i början av graviditeten med honom. Mycke gråt nu, men även små glimtar av försiktig glädje och lycka. Varje dag som går känner jag mig mer och mer gravid, men oxå mer och mer rädd för missfall. Jag tänker såhär, blir det missfall nu, så är det större chans att det inte blir det nästa gång.
Men för varje dag som jag inte ser blod så blir hoppet lite större.
Taco paus...världens snyggaste lagar mat, tvättar och gosar med mig...Nelson är hos mamma och myser..
Tillbaka mätt, belåten och sönder gråten!!
På onsdag är första ultraljudet, Hon på gyn sa att det inte var helt säkert att man såg hjärtaktiviteten så tidigt, men att man i flesta fall gör det. Jag tror att vi får se ett litet hjärta slå. Jag försöker att peppa mig själv och att tänka att det är bättre att vara glad över graviditeten så länge som motsatsen till det bra är bevisat, men det kräver mycke av mig själv och gråten är väldigt nära hela tiden.
Jag gråter för så mycke....och ibland för så lite.
Tårar tillhör iaf min vardag mer eller mindre, sen Rico dog har jag förstått hur ont tårar faktiskt gör. Hur vass klumpen i halsen blir på en sekund, i vilken situation som helst, var som helst och framför vem somhelst. Hur maktlös jag är mot klumpen. Ibland bara dyker den upp, jag försöker svälja bort det på något sätt men då blir den bara större, sen kommer tårarna och så många tårar sen , finns ingen hejd på det. Sen kommer hulkandet, sen paniken och det blir svårt att andas...sen vet jag inte mer...jag varken ser eller hör...sen kommer jag sakta tillbaka men är ändå i min bubbla.
Ofta är jag tillbaka på sjukhuset och dagarna med Rico, familjen och alla vännerna. Chocken och allt som har hänt är fortfarande så nära och färskt, jag minns fortfarande hur han lockar kändes i mina fingerspetsar, hur fin, vacker och välskapt min son var....
Vilket osammanhängade inlägg detta var...det beskriver lite hur jag är just nu då....mycke utav allting! Hoppas ni alla har en fin kväll
hoppas även du haft en bra kväll finaste Lisa..med världens snyggaste man som jag ännu inte träffat...som alltid var det roligt att träffa dig litet och jag är glad att just du o Henrik ska njuta höst i mina stolar...och gråt vännen...känns alltid litet lättare efteråt..största kramen till dig från Mariebo
SvaraRaderaJa gråt säger jag med. Du rör dig framåt ändå och inlägget var jättebra formulerat. Inte alls rörigt faktiskt utan det var som det fanns en melodi i det. Precis så som tankarna kan vara. Kram på fredagkvällen!
SvaraRaderaKram även från mig till Er! Vi kan väl ta en sväng till huset nästa vecka bara lägga oss på en filt andas in lantluften å prata. Kommer klumpen å gråten får den det, de måste ut. 6 veckor är en bra bit på väg, tror å håller tummarna innerligt! Puss min vän C
SvaraRaderaGrattis till plusset :-) Ja det är en annorlunda känsla att vänta barn när man sörjer ett. Men jag håller tummarna hårt hårt att ni också får bli föräldrar till ett barn på jorden i februari. Kram
SvaraRaderaNämen så underbart!!! Gravid i v.6 =0) så glad jag blir!
SvaraRaderaUnderbart att du försöker tänka så positivt, även om jag vet att man halkar iväg på olyckstankar. Man måste tillåta sig att känna lycka och våga tro och hoppas, det är ni värda både du, pappan och det lilla livet som växer i dig.
Jag tycker inte heller att ditt inlägg var osammanhängande. Du beskriver fint dina känslor och tankar och hur de svänger hej vilt. Det är svårt att leva med sorg och saknad efter sitt älskade barn och man får vara hur "svajjig" som helst och tänka och känna precis det som kommer. Som gravid är det ju också mycket hormoner i omlopp och ja man är extra känslig och det utöver den extrema situation man är i.
"snacka om att jag är osammanhängande och vimsig i min kommentar :P
All lycka till dig och er lilla böna. Jag har ju nu lyckats få två levande barn efter att vi förlorade vårt första så det är fullt möjligt =0)
Vår nyaste lilla familjemedlem hade navelsträngen hårt lindad runt halsen vilket var förklaringen att hjärtljuden blev väldigt låga vid varje värk jag hade.... Nu gick det ju bra :P
Kram
Tack ALLA ni fina för era kommentarer. Det värmer i hjärtat och jag blir alldeles tårögd.
SvaraRaderaNi alla skriver så hjärtligt och jag är så glad att jag har era tummar hållna för oss.
Och Jessica, det var inte något osammanhängande alls :) än en gång grattis till lilla Trull och vilken tur att det gick bra trots en hård navelsträng runt halsen!! Kan tänka att det är super mysig tid ni har nu när ni ska lära känna varandra!
Kram till er alla