fredag 12 augusti 2011

Jag känner mig hoppfull :)

Idag har vi sett en liten groda som växt så fint! Som sprattlade och bökade runt, så skönt att han/hon var vaken :)
Vi såg armar, ben och han huvud och den lilla näsan. Och såklart ett hjärta som slog fint.

Det känns så skönt! Och om drygt 2 veckor är det kubb ultraljudet längtar redan efter att få se den lille igen. Jag hoppas så att allt går bra, på ett sätt känns det så. Samtidigt som det känns så overkligt när man sitter där hos barnmorskan igen och går igenom allt.
I mitten av oktober blir rutinultraljudet. Ska försöka att inte göra något emellan kubb och det. Hoppas jag klarar att stå emot. Bara jag börjar känna rörelse eller fladder så kan jag bli lugnare. Rico började jag känna runt vecka 13/14 fast fladder då. Så jag hoppas på att känna denna lite innan det.

Ska börja jobba med min sjukhus/ultraljuds ångest hos en Aurora psykolog i höst. Men idag var jag inte rädd för UL för jag kände att grodan fortfarande var vid liv.

Idag känner jag mig glad, jag känner mig hoppfull och jag kände en känsla för Ricos syskon som jag inte känt förut. Jag fylldes med kärlek, längtan och tro på en helt ok framtid.
Snälla låt detta gå vägen...

5 kommentarer:

  1. Vad skönt att allt ser bra ut! Jag tror att en aurorapsykolog är jättebra att gå till. Jag ringde och bad om en tid för 10 veckor sen men ingen har hört av sig ännu :((. Dom sa att det var lite väntetid här på vårt sjukhus men nu verkar det som att jag inte kommer hinna träffa någon.

    Det har känts JÄTTEskönt med en massa kontroller den här gången. Även om man får ångest ett tag innan ultraljuden så är det värt det när man varit där och fått bekräftat att allt löper på normalt. Det har varit så skönt att slippa tjata om en massa extrakontroller, man har nog mycket att tänka på ändå.

    Vi har bestämt namn till 99 %. :) Om det blir en tjej,som dom har sagt att det är, så kommer hon att heta Dilara. Om det skulle komma ut en liten kille så blir det Emir. Har ni funderat något på namn ännu?

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Åh vad kul att höra! :-)

    stor kram

    SvaraRadera
  3. Hej! Vad roligt att läsa det här inlägget från dig. Jag är så glad över att du är på väg mot ett litet syskon till Rico! Jag känner tyvärr igen mig i rädslan för ultraljud och sånt, vilket kasst bemötande du hade i vecka 7! Usch för sådant! Ska det vara så svårt att tänka sig in i en kvinna som förlorat sitt barn och fått reda på det via ultraljud tycker det är påfrestande med ultraljud nu?

    Jag är gravid igen efter 4 missfall och det där med ultraljud är verkligen svårt, förra gången när jag fick ett Ma i vecka 15 så kom doktorn in på ultraljudet och var lite sådär mästrande och sa att det "ser nog bra ut, man kan inte göra massa ultraljud" och jag kännde liksom att jag tog upp deras tid i onödan, tyvärr gjorde jag inte det då =( Den här graviditeten har jag lovat mig själv att sjukvården är till för mig och att jag har rätt att få stilla min oro. Så tror det kan bli en del ultraljud på vägens gång, om jag nu kommer så långt.

    Lycka till på kubben =) Kram

    SvaraRadera
  4. Maria vad suuper dåligt att dom inte har ringt! Så får det ju inte gå till eller!? Du om någon skulle ju prioriterats :( Men nu är du snart i mål. Dilara är ett jätte fint namn :)
    eller en liten Emir.
    Jag har massor namn som jag tycker är fina, sambon tänker inte alls mycket på det utan vill vänta tills man träffat den lille :)
    Jag ska med gå på många kontroller...om jag nu vågar, vissa dagar känns det som jag aldrig kan tänka mig att göra det igen.
    Men vi ska träffa överläkaren som hade vi varit hos sen Rico dog om två veckor, så jag hoppas att han kan lunga mig lite och att vi kommer att göra det flesta UL hos han :)

    Hej sussi :) ja det e roligt om allt går som det ska :) Det var verkligen inget roligt UL i ve 7...rädslan har verkligen blivit värre efter det, så onödigt :(
    Så tråkigt med dina missfall men grattis till bebisen i din mage. Vilken vecka är du i ?
    Bra tänkt så ska jag med tänka, att sjukvården är till för MIG, istället för att känna sig "jobbig" Jag kommer säker åka upp i panik många gånger,iaf på slutet (om vi kommer dit) men efter jag fött Rico sa dom på förlossningen att det absolut inte gör något! Så det känns skönt.
    Hoppas verkligen det går vägen för dig nu :) Kram

    SvaraRadera
  5. Skönt och höra att allt fortskrider. Och jag hoppas allt kommer gå vägen för er. kram kram

    SvaraRadera