konstigt att tiden går så fort fast dagarna känns så långa, saknaden växer och och jag börjar få för mig att allt jag kommer att göra i livet kommer sluta i katastrof, om jag blir gravid så känns det absolut som att nästa barn oxå kommer att dö.
Varför skulle jag få turen att få föda och ta hem ett levande barn?
Tänk om allt jag rör vid blir skit, förstört och bara hemskheter? vissa stunder känns det som om någon lagt en förbannelse på mig, eller som om någon sitter och skrattar med ett djävulskt leende att jag minsann inte ska få lyckan att få bli mamma...så känns det! på riktigt!!!
Har iaf tagit mig på en träff med spädbarns fonden idag. Fy vad hemskt att se så många som lider, saknar och älskar sina änglar. nu är jag en av dom, varför?? det känns hemskt att vara i den slags grupp istället för att vara i en mamma grupp med levande barn! fast oxå jätte bra att det finns. Men alla har ju sin historia och det är ju olika
orsaker till att våra barn dött. Det kändes iaf bra att varit där en stund, får se om jag går dit igen!
Efter mötte jag upp min vän som jag o killen skulle spendera kvällen hos, och hör och häpna JAG gick in i en affär!!! Jo det gjorde jag, och just i den sekunden kände jag att det gick bra om hela världen såg mig. Jag kände mig stark, och redo för att bli sedd och konfronterad. efteråt skakade benen och jag var helt slut.
Det var skönt att komma iväg ifrån hemmet ett tag, kompisen och hennes snubbe lagade mat, bjöd på vin, vi kollade på film och bara slappade...när vi gick hem såg jag att det snart är dags för fullmåne igen...förra skulle Rico varit här med oss levande och detta skulle bli hans andra...nu är det hans andra fast död...mitt lilla pyregos är verkligen borta.
Jag var också chockad på Spädbarnsfondens första träff att hur många vi är änglaföräldrar. Vi alla som var i gruppen förlorade våra barn tidsmässigt ganska nära varandra. Jag tänkte att siffrorna måste ljuga, om vi är så många bara här i Stockholm som förlorade vår bebis ungefär samma tid, då måste siffrorna inte säga sanningen. Men samtidigt vet jag att de gör. Man lätt glömmer hur många friska och levande barn som kommer till världen varje dag. Förhoppningsvis även ditt och mitt nästa barn ska öka den här delen av statistiken nästa gång och inte änglarnas antal.
SvaraRaderaAtt du förlorade Rico är inte ditt fel, det ska inte allt sluta i katastrof som du gör i livet och det inte ligger någon dålig förbannelse på dig, detta är jag säker på. Men man känner så, jag vet, jag kände likadant och kan känna fortfarande, trots jag vet det inte är sant.
Du ska kunna föda ett levande barn i framtiden, ett litet syskon till Rico, du får se. Många andra änglaföräldrar lyckas, vi ska också göra.
Det händer saker i livet, som inte finns förklaring på, men att en hemsk sak händer betyder inte att bara hemskheter ska komma efteråt. Tvärtom!
Jag önskar all glädje och lycka till dig och känner att det ska komma!
Varma kramar!