Hej Rico
livet känns så tomt och tungt efter att du bara försvann
idag var det sol
jag har tittat på och köpt lite tapeter till huset som skulle bli ditt hem
det slog mig i affären att jag inte längre skulle göra i ordning något rum till dig
jag vet inte hur det kommer kännas i huset utan dig
jag köpte en liten påsk kyckling till dig
ska hälsa på dig vid graven imorn
idag har jag tittat på mycke kort på dig
jag blir så glad när jag ser dig
samtidigt som det gör så ont
tänk att du var så fin och att du var min
det gör ont att du inte är här
det var en sån fin vårdag idag
det börjar skifta om till grönt
det skulle varit skönt
men det är en hemsk vår istället
du skulle ju legat i din vagn
och varit med på promenaden i skogen
vi skulle varit glada
istället blir det en promenad av saknad
tårar
ilska och skrik
jag frågar mig själv så ofta varför du inte får vara här med oss?
alla som ville älska och lära känna dig
du är en förlust så stor som aldrig går att beskriva med ord
jag saknar dig Rico
jag ÄLSKAR DIG
jag vill att du ska veta det
se det
känna det
höra mig säga och försöka förklara för dig
hur stor och värdefull du är
att du är det finaste jag någonsin sett
att du är allt jag velat ha
att du är bland det bästa som hänt mig
varför dog du?
jag vill veta
kommer aldrig få veta
hade du verkligen inget här på jorden att göra?
ville din själ vidare?
eller ville du komma mest av allt
och så blev det så olyckligt ?
det är så svårt att leva just nu
nätterna består bara av tårar
ångest
saknad
längtan
tårar och skrik
nu ska jag gå ut till din pappa i vardagsrummet
ibland fantiserar jag om hur du ligger där på hans mage
att du skriker lite och jag går fram tar upp dig och lägger dig intill mitt bröst
samtidigt som jag håller din hand och nynnar lite på en melodi
men nu går jag ut till han och får tröst, istället för att du ligger här vid mitt bröst
jag skriver till dig snart igen
om du vill får du gärna skriva tillbaka ;)
puss på mammas fina skatt
älskar dig högst i hela världen, universum, himlen, jorden, över ängar, skogar, hav och berg
ja över ALLT
Hej igen! Jag skrev från min iphone, men det gick ju sådär bra med inlägget och jag tappade några ord. Alla känner sorg och smärta på olika sätt. För mig har smärtan och sorgen ALDRIG försvunnit. Just nu i denna stund, är det kanske hanterbart. Och just nu känns det klart mycket "lättare" är för en månad sedan. Men ibland är jag riktigt långt ner i den mörka dalen. Och jag kan aldrig veta när den stunden eller dagen kommer bli. Det kommer bara över mig helt plötsligt. Jag är en person som behöver döva smärtan ofta och det kanske inte är direkt rätt. Men jag vet inte vad som är rätt i detta fall. Det finns nog inga rätt sätt att sörja och leva vidare på. Exempelvis behövde jag och min man komma bort från verkligheten knappt en månad efter vår son dog, (några dagar efter begravningen) åkte vi till Asien på semester i tre veckor. Våra föräldrar hjälpte oss att sponsra till den resan och det var väldigt skönt att bara försvinna för ett tag... Nu har vi andra händelser och resor inbokade. För oss är det kanske ett sätt att döva smärtan. Vi tänker på honom varje dag och jag önskar mest av allt att han var här. Många vill inte tala om det som hänt, de tycker det blir så jobbigt emellanåt... Tråkigt för oss eftersom vi gärna vill prata om det.. Förlåt nu babblar jag bara på.. Och säkert osammanhängande också. Smärtan finns definitivt kvar men av någon anledning, lär man sig leva med att det gör jävligt ont om man säger så.. Man blir aldrig densamma igen... Kram Monica
SvaraRadera