fan!!

Allt jag skev i ett tidigare inlägg råkade jag radera!! vad trött jag blir på mig själv, jaja det kanske få bli så nu när jag har min "lärotid" här på bloggen!

Jag gillar att ha en blogg iaf :) hade ju kanske önskat att det var under roligare omständigheter jag startat en men nu är det ju såhär! och det hjälper mig att fixa, skriva o pynta lite...det känns som jag vill göra det för Rico...nu när inget kan dokumenteras med honom känns det ändå som att det görs OM honom iaf, och det känns fint!
jag vill göra allt för han och framförallt med han! men det går ju inte men jag VILL! Jävla döden...man kan verkligen säga att den knackade på våran dörr...inte för att jag tar livet eller för att jag tog Rico förgivet innan men att han skulle dö i så sent trodde jag inte. och inte för en "knut" heller!!

Känns så tomt, ensamt och hopplöst emellanåt. Önskat många gånger att jag ska vakna upp ur denna mardröm men har nu börjat förstå att jag inte kommer att göra det, Rico är död, han är begraven, och graviditeten är avslutad jag är helt tom och nu måste livet börja om! Men jag ska bli glad igen, jag ska. jag ska. jag ska...jag måste!!
Men det ändå är ångesten och rastlösheten sjukt hård.
Det river och klöser inifrån, inne i min kropp i hela mig kliar och river det. FAN vi skulle ju ligga och lukta på nyfödd bebis nu och våran egna dessutom. Det ska inte vara såhär, det är fel!!

För en månad sen bäddade jag vaggan, prov körde vagnen typ 1000 gånger ;) tvättade bebiskläder köpte blöjor...ja, jag gjorde allt som man brukar innan ens efterlängtade bebis förväntas komma. så många gånger jag satt i stolen jämte vaggan och gungade den och tänkte att snart ligger vår lilla plutt där....ja det gör han snart. nu är det bara 15 dagar till dom sätter igång mig. om 17 dagar har vi dig alldeles säkert här! jag spelade speldosemelodin för han, jag la den på magen, jag ville att han skulle känna igen melodin ( iaf hört den förut )

Jag tittade på fullmånen och sa till min sambo, "detta är sista fullmånen som vi är två, nästa är vår bebis äntligen här" det kändes hårt att titta på fullmånen nu sist och att vi fortfarande är två och inte tre....vem trodde då att han skulle dö för oss??