onsdag 27 april 2011

En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen

2 kommentarer:

  1. Vill bara sända dig dom varmaste kramar i det ni nu går igenom! Jag vill också gratulera er till att ha blivit föräldrar till en så underbart fin liten pojke och jag beklagar så otroligt att ni inte fick behålla honom hos er. Livet kan vara så grymt och orättvist!

    Som jag förstod det så dog han av knut på navelsträngen? I vårt fall var det moderkakan som fick infarkter. Risken är så liten men ändå händer det. Jag vet hur det känns där du är nu, om du vill och känner att du behöver så får du gärna maila mig. Om du bara vill skriva av dig eller om du undrar något så finns jag här. Min mailadress är minaalskadebarn@hotmail.se

    Återigen, många varma kramar från Alexandra (mamma till ängeln William)

    SvaraRadera
  2. Tack snälla! beklagar verkligen att lilla William fick bli en ängel, jag läste din blogg från början och kunde inte sluta läsa. Såg bilden han är verkligen jätte fin!
    Och så roligt att du är gravid igen, kan tänka mig att det är fruktansvärt på ett sätt samtidigt som man längtar och hoppas så innerligt att man får träffa det lilla livet. Jag vill så gärna vara gravid igen men är så rädd för hur jag kommer reagera.

    Ja det verkar som det var knuten, jag hade aldrig hört att bebisar kunde dö utav det, det var så retligt för barnmorskan sa att en del barn kan ha flera knutar och det inte alls betyder döden, men Ricos var en "äkta" den var stor och hårt dragen, är så hemskt att han dog för att han var så livlig. Det var oxå därför jag förstod att han var död när jag vaknade på morgonen då han inte rörde sig som han alltid gjort.
    Vet man varför man får infarter på moderkakan? Hur långt gången är du nu?
    Alla är ju olika men måste bara fråga, vågar du känna glädje och älska bebisen som du gjorde med William? eller vill man, men vågar helt enkelt inte? hoppas du förstår vad jag menar :)

    Tack och stor kram! betyder mycket att du skriver och delar med dig!

    SvaraRadera