Nu för 4 veckor sedan hade Rico kommit ut...21:54....3300g & 53 cm lång. så fin och välskapt...finner inga ord, är för svårt att skriva om, men det kommer.
Jag ska berätta om förlossningen, första mötet med min ängel, dagarna med honom på sjukhuset, alla adjö som aldrig kändes nog, och till slut begravningen.
vet inte varför det är så svårt att få ner...kanske gör det för ont, jag har inte glömt en sekund fast jag levde i en dimma, jag var brevid och ibland såg jag allt uppifrån...fast ändå var jag där. allt var så bisarrt och overkligt fast ändå så hårt, svårt och förtvivlande.
Nu för 4 veckor sedan var vi dom stoltaste och olyckligaste i världen...
Var detta sant? levde han verkligen inte ? skulle vi verkligen inte få ha honom med oss hem? var han verkligen DÖD? det såg ju bara ut som att han sov. i stunder så ville jag nog tro det...denna fina lilla kille som vi skapat och som levt i mig!! Mitt hjärta jag går sönder.
jag mins hur jag gick och kollade till honom och stoppade om honom mellan dusch o påklädning, som om han hade levt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar