Hoppas att allt ser bra ut så man kan försöka snart igen...
Innan har jag inte varit rädd för att kunna bli gravid, nu är jag livrädd
Det känns som att så mycket hänger på det.
Känns lite konstigt att man för ett tag sen hade lätt att bli gravid, man va gravid och nästan framme vid målet (alltså bebisen) och nu ska man börja om från ruta ett!
Känns väldigt märkligt + att man samtidigt sörjer sitt barn som aldrig fick leva.
Jag är rädd att jag ska vilja detta så mycket och så kommer det inte bli något bara för min rädsla, att jag lixsom blockerar mig själv psykiskt. Jag ska jobba mycke med detta!!
Men som sagt längtan efter en bebis i hemmet är just nu större än allt!
Om bara lilla Rico varit här med oss!!!!!!!!!!
Men men, nu tar jag små steg och försöker se framåt samtidigt som jag bär med mig min älsklingspojke i mammahjärtat!
Jag kände precis som du innan vi blev gravida igen. Det enda jag kunde tänka på var att jag var tvungen att bli gravid snart igen. Samtidigt oroade jag mig så över att inte kunna bli det. För oss blev väntan lite mer än tre månader men det kändes som en evighet. Håller alla tummar för er! Många kramar
SvaraRadera