Nu är jag i Malmö hos min vän, tänkte det skulle vara skönt att komma bort lite till en stad där ingen känner igen mig. Jag kände att jag skulle klara av att vara bland folk ( gravida + bebisar ) som jag inte känner eller som inte vet vem jag är, till en början gick det bra men HELVETE vad många gravida det är ÖVERALLT!! var jag än vände och vred var det högravida, nyfödda bebis i vagn, nyfödda i sele, ammande mammor och stolta pappor som körde sina små bebisar. Jag blev till sist galen och rökte allt för många cigg! Men det är ändå skönt att vara här, dels att hänga med med vännen men oxå att slippa den där hemska känslan utav att någon, när som helst säger grattis eller frågar vart min bebis är osv....
Det är sjukt vad fri man kan känna sig när ingen känner igen än, inte för att alla där jag bor känner igen mig. men det finns alltid folk som vet att jag varit gravid utan att veta att mitt barn inte längre lever.
Jag saknar min snubbe lite men på söndag ses vi igen!
Malmö är en fantastisk stad, att jag hade glömt det!
Saknar sjukt mycke den stora busiga magen, och såklart den lilla gobiten som låg där i.
Ska köpa mig ägglossningstest, ska bli spännande har aldrig provat sånt förut, men nu när cykeln är lite ur balans så kan det ju vara bra!
måste fokusera!
fredag 29 april 2011
torsdag 28 april 2011
allt såg bra ut!!
Liten tröst i det hela.
Kroppen är igång och första mensen snart över! Känns skönt att ha varit hos läkare och både undersökt och kollat med ultraljud att allt ser så bra ut. när jag låg där i stolen glömde jag för en sekund att jag hade fött barn och och fick en "ja just det upplevelse" när läkaren sa att jag inte för alls lång tid sedan gjort det, det kändes så overkligt! att jag faktiskt födde lille Rico. En mamma ska ju ha sitt barn hos sig! jag har svårt med att inte kroppen ser ut som innan graviditeten nu när Rico inte längre lever. Jag tycker det är surt att ha en liten påse på magen eller att vara 15kg tyngre,,,gick upp 30. Är fortfarande svullen och har vatten kvar! ÅH vad jag vill ha min lilla kille hos mig! Jag hade inte gnällt ett skit då, det hade inte spelat någon roll hur kroppen förändrats om han bara hade levt. allt hade varit värt det! Nu vill man ju vara gravid igen och få en ny bebis som förhoppningsvis kommer ut levande, men man tänker ju lite på hur kroppen och psyket ska klara det. Men som jag sagt innan, jag har ju inget bättre för mig! Med mycke stöd och Aurora hjälp så måste det gå på något sätt.
När jag kom till sjukhuset idag jag jag livrädd att stöta på någon från mammagruppen som kom där lycklig och skulle få åka hem med sin bebis, KK och BB ligger nämligen på samma plan så man tar samma hiss, som tur var möttes jag inte utav det, med dock en annan nybliven mamma som satt där och ammade sin pyttelilla bebis, Det sved och jag kände mig som den mest svartsjuka och ounsamma människa i hela världen. Hur kunde jag miss unna någon annan det jag mest ville ha själv??
Jag var yr och benen vek sig, jag ville bara tillbaka i tiden, innan allt hemskt hände. Som tur var var min fina vän med mig och stöttade, Jag var helt slut efter det!
Sen var jag iaf i skogen vid vårt hus, den är helt magisk nu, ja helt trolsk. Nu tvättar jag för första gången, vilket betyder att jag är stark just idag att stöta på grannar + frågor. Jag tänker att dom redan måste ha förstått, först har dom sett mig växa och bli högravid sen ser dom mig utan mage utan bebis rökande på balkongen. Jag hoppas dom förstått iaf, Har verkligen ingen lust att förklara för dom! hoppas dom inte frågar något! annars har jag tänkt ut att jag ska säga " tyvärr han har dött, jag vill inte prata om det just nu" det får duga.
Kroppen är igång och första mensen snart över! Känns skönt att ha varit hos läkare och både undersökt och kollat med ultraljud att allt ser så bra ut. när jag låg där i stolen glömde jag för en sekund att jag hade fött barn och och fick en "ja just det upplevelse" när läkaren sa att jag inte för alls lång tid sedan gjort det, det kändes så overkligt! att jag faktiskt födde lille Rico. En mamma ska ju ha sitt barn hos sig! jag har svårt med att inte kroppen ser ut som innan graviditeten nu när Rico inte längre lever. Jag tycker det är surt att ha en liten påse på magen eller att vara 15kg tyngre,,,gick upp 30. Är fortfarande svullen och har vatten kvar! ÅH vad jag vill ha min lilla kille hos mig! Jag hade inte gnällt ett skit då, det hade inte spelat någon roll hur kroppen förändrats om han bara hade levt. allt hade varit värt det! Nu vill man ju vara gravid igen och få en ny bebis som förhoppningsvis kommer ut levande, men man tänker ju lite på hur kroppen och psyket ska klara det. Men som jag sagt innan, jag har ju inget bättre för mig! Med mycke stöd och Aurora hjälp så måste det gå på något sätt.
När jag kom till sjukhuset idag jag jag livrädd att stöta på någon från mammagruppen som kom där lycklig och skulle få åka hem med sin bebis, KK och BB ligger nämligen på samma plan så man tar samma hiss, som tur var möttes jag inte utav det, med dock en annan nybliven mamma som satt där och ammade sin pyttelilla bebis, Det sved och jag kände mig som den mest svartsjuka och ounsamma människa i hela världen. Hur kunde jag miss unna någon annan det jag mest ville ha själv??
Jag var yr och benen vek sig, jag ville bara tillbaka i tiden, innan allt hemskt hände. Som tur var var min fina vän med mig och stöttade, Jag var helt slut efter det!
Sen var jag iaf i skogen vid vårt hus, den är helt magisk nu, ja helt trolsk. Nu tvättar jag för första gången, vilket betyder att jag är stark just idag att stöta på grannar + frågor. Jag tänker att dom redan måste ha förstått, först har dom sett mig växa och bli högravid sen ser dom mig utan mage utan bebis rökande på balkongen. Jag hoppas dom förstått iaf, Har verkligen ingen lust att förklara för dom! hoppas dom inte frågar något! annars har jag tänkt ut att jag ska säga " tyvärr han har dött, jag vill inte prata om det just nu" det får duga.
jaha iväg till gyn...
Hoppas att allt ser bra ut så man kan försöka snart igen...
Innan har jag inte varit rädd för att kunna bli gravid, nu är jag livrädd
Det känns som att så mycket hänger på det.
Känns lite konstigt att man för ett tag sen hade lätt att bli gravid, man va gravid och nästan framme vid målet (alltså bebisen) och nu ska man börja om från ruta ett!
Känns väldigt märkligt + att man samtidigt sörjer sitt barn som aldrig fick leva.
Jag är rädd att jag ska vilja detta så mycket och så kommer det inte bli något bara för min rädsla, att jag lixsom blockerar mig själv psykiskt. Jag ska jobba mycke med detta!!
Men som sagt längtan efter en bebis i hemmet är just nu större än allt!
Om bara lilla Rico varit här med oss!!!!!!!!!!
Men men, nu tar jag små steg och försöker se framåt samtidigt som jag bär med mig min älsklingspojke i mammahjärtat!
Innan har jag inte varit rädd för att kunna bli gravid, nu är jag livrädd
Det känns som att så mycket hänger på det.
Känns lite konstigt att man för ett tag sen hade lätt att bli gravid, man va gravid och nästan framme vid målet (alltså bebisen) och nu ska man börja om från ruta ett!
Känns väldigt märkligt + att man samtidigt sörjer sitt barn som aldrig fick leva.
Jag är rädd att jag ska vilja detta så mycket och så kommer det inte bli något bara för min rädsla, att jag lixsom blockerar mig själv psykiskt. Jag ska jobba mycke med detta!!
Men som sagt längtan efter en bebis i hemmet är just nu större än allt!
Om bara lilla Rico varit här med oss!!!!!!!!!!
Men men, nu tar jag små steg och försöker se framåt samtidigt som jag bär med mig min älsklingspojke i mammahjärtat!
onsdag 27 april 2011
En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen
Lycka till alla som vill ha barn!
Jag vill inte längre dö, jag vill leva och det glädjer mig mycket!!
Jag vill leva igen.
Jag vill vara gravid igen och känna ett barn växa i min mage.
Jag vill tro att den gången kommer vi få ta med ett levande syskon till Rico hem.
Det vill jag, helst att det skulle vara nu, fast tyvärr går det ju inte!....men jag hoppas att det inte tar allt för länge.
Nu har kroppen iaf kommit igång
Nu hoppas vi och håller alla tummarna på att ett syskon snart blir till.
Jag vet inte hur lång tid det brukar ta, men på förlossningen sa dom att de flesta ( som inte har svårt att bli gravida ) brukar komma tillbaka om ungefär ett år och föda nästa barn.
Jag hoppas att det blir så för oss.
Och för alla som önskar bli gravida och få ett levande barn snart ska få det.
Lycka till alla!
Jag vill leva igen.
Jag vill vara gravid igen och känna ett barn växa i min mage.
Jag vill tro att den gången kommer vi få ta med ett levande syskon till Rico hem.
Det vill jag, helst att det skulle vara nu, fast tyvärr går det ju inte!....men jag hoppas att det inte tar allt för länge.
Nu har kroppen iaf kommit igång
Nu hoppas vi och håller alla tummarna på att ett syskon snart blir till.
Jag vet inte hur lång tid det brukar ta, men på förlossningen sa dom att de flesta ( som inte har svårt att bli gravida ) brukar komma tillbaka om ungefär ett år och föda nästa barn.
Jag hoppas att det blir så för oss.
Och för alla som önskar bli gravida och få ett levande barn snart ska få det.
Lycka till alla!
tisdag 26 april 2011
kämpa kämpa
Nu har några dagar varit lite "lättare" jag har inte känt att jag velat dö.
Jag har känt att jag vill leva. Jag vill leva med min fina Henke o få massor med barn, underbara syskon till fina Rico.
Jag har börjat att acceptera att hur mycket jag än gråter, skriker, längtar, slår sönder saker ger inget utav det mig Rico tillbaka. Han kommer aldrig att leva här med oss.
Nu måste jag på något sätt hitta nya vägar på livets stig. jag måste fortsätta att gå, men alltid kommer han finnas i och med mig. i allt jag gör känner jag en skön känsla av att han omsluter mig, att han finns runt om. kanske låter knäppt, med jag känner hans närvaro så starkt, och när jag gör det har jag inte samma behov av att längta efter han, klart jag längtar och önskar över allt att han var här på jorden med oss, men jag försöker att längtan inte ska bli så plågsam hela tiden.
Försöker fokusera på nuet och framtiden, försöker få min kropp att komma igång igen och finna ro i att slappna av utan att få panik, det är svårt och kräver mycket men det är en utmaning att försöka....
Med mycket stöd av familj, underbara vänner och världens bästa sambo känns det som förutsättningarna är till dom bättre.
Livet är hårt och väldigt ofta svårt men jag ska klara detta. Jag måste, för jag vill leva och ha en stor familj med världens finaste ängel i. Jag vill ha en vältränad kropp och känna mig stark för livets utmaningar.
Nej nu är det dags att resa sig upp...kommer bli svårt och krävas mycket, men jag har ju inget bättre för mig än att kämpa vidare mot drömmen om en underbar framtid och ett liv fullt med liv!!
Jag har känt att jag vill leva. Jag vill leva med min fina Henke o få massor med barn, underbara syskon till fina Rico.
Jag har börjat att acceptera att hur mycket jag än gråter, skriker, längtar, slår sönder saker ger inget utav det mig Rico tillbaka. Han kommer aldrig att leva här med oss.
Nu måste jag på något sätt hitta nya vägar på livets stig. jag måste fortsätta att gå, men alltid kommer han finnas i och med mig. i allt jag gör känner jag en skön känsla av att han omsluter mig, att han finns runt om. kanske låter knäppt, med jag känner hans närvaro så starkt, och när jag gör det har jag inte samma behov av att längta efter han, klart jag längtar och önskar över allt att han var här på jorden med oss, men jag försöker att längtan inte ska bli så plågsam hela tiden.
Försöker fokusera på nuet och framtiden, försöker få min kropp att komma igång igen och finna ro i att slappna av utan att få panik, det är svårt och kräver mycket men det är en utmaning att försöka....
Med mycket stöd av familj, underbara vänner och världens bästa sambo känns det som förutsättningarna är till dom bättre.
Livet är hårt och väldigt ofta svårt men jag ska klara detta. Jag måste, för jag vill leva och ha en stor familj med världens finaste ängel i. Jag vill ha en vältränad kropp och känna mig stark för livets utmaningar.
Nej nu är det dags att resa sig upp...kommer bli svårt och krävas mycket, men jag har ju inget bättre för mig än att kämpa vidare mot drömmen om en underbar framtid och ett liv fullt med liv!!
fredag 22 april 2011
lycka till olyckligt
lycka till olycka
glädje till sorg
skratt till tårar
drömmar blir mardrömmar
lugnet blir ångest
nyfikenhet blir istället frågor av desperation
kärlek blir bråk
allt är förstört..
allt är borta
lyckan försvann med olyckan
livet blir aldrig mer desamma...
allt som du skulle innebära, blev istället något helt annat
glädje till sorg
skratt till tårar
drömmar blir mardrömmar
lugnet blir ångest
nyfikenhet blir istället frågor av desperation
kärlek blir bråk
allt är förstört..
allt är borta
lyckan försvann med olyckan
livet blir aldrig mer desamma...
allt som du skulle innebära, blev istället något helt annat
torsdag 21 april 2011
Förbannad!
det känns så sjukt orättvist att man inte fick ett skit för att vara gravid!!!
INGENTING eller jo den värsta förlusten som kan få i livet.
allt rygg ont, vätska i hela kroppen, vikt uppgången som för mig var mycket, rädsla för förlossningen,
Alla som sa...det är snart över...det är värt det...du får något så fint att du glömmer bort det sen.
jag vet att det är väl menat men jag tycker att det suger, utan bebis och dessutom fet med en påse på magen.
går ca 5 km om dagen men inget hjälper!! lika fet som när jag lämnade förlossningen.
förbannade e jag
känns så jävla otacksamt att gå igenom detta för all denna sorg som är nu!
vilket jävla hån
inte nog med att han dog, nu ska man va fet med! inte för att det spelar jätte stor roll i sammanhanget
men allt känns så orättvist! jag hade inte brytt mig alls på detta sätt om Rico hade levt.
Nu känns det bara som man vill komma i form och inte se gravid ut mera!
tycker det är jobbigt nog som det är
usch vad bitter jag känner mig, men idag är jag ARG FÖRBANNAD och hatar livet...
har ingen motivation eller energi för något...( bara till att vara arg ) haha
INGENTING eller jo den värsta förlusten som kan få i livet.
allt rygg ont, vätska i hela kroppen, vikt uppgången som för mig var mycket, rädsla för förlossningen,
Alla som sa...det är snart över...det är värt det...du får något så fint att du glömmer bort det sen.
jag vet att det är väl menat men jag tycker att det suger, utan bebis och dessutom fet med en påse på magen.
går ca 5 km om dagen men inget hjälper!! lika fet som när jag lämnade förlossningen.
förbannade e jag
känns så jävla otacksamt att gå igenom detta för all denna sorg som är nu!
vilket jävla hån
inte nog med att han dog, nu ska man va fet med! inte för att det spelar jätte stor roll i sammanhanget
men allt känns så orättvist! jag hade inte brytt mig alls på detta sätt om Rico hade levt.
Nu känns det bara som man vill komma i form och inte se gravid ut mera!
tycker det är jobbigt nog som det är
usch vad bitter jag känner mig, men idag är jag ARG FÖRBANNAD och hatar livet...
har ingen motivation eller energi för något...( bara till att vara arg ) haha
onsdag 20 april 2011
kyrkogård
ikväll har vi hälsat på dig
jag var osäker först, velade hit och dit, till sist svängde vi upp på kyrkogården
så fort jag kliver ut bilen springer jag upp för den lilla kullen och upp till din plats
vi tände alla ljuslyktor satte dit en ny ängel och en liten påsk kyckling till dig.
din mormor har planterat blommor igår, så fint det blev!
längtar till stenen kommer så vi kan göra iordning ordentligt.
det kändes bra att va där en stund, vi hade med oss te i termos som vi myste med när alla ljus var tända.
känns så konstigt att du inte är här med oss, att vi istället besöker en kyrkogård.
idag är första gången jag har varit iväg hos vänner utan att bryta ihop när jag kommit hem
kändes bra men lite konstigt.
får se hur natten bli
känns bra att vara runt vänner som pratar om dig så naturligt och med kärlek!
Tack C & L för ikväll
hoppas du har det fint där du är, massa kram och all kärlek till dig min finaste Rico
tisdag 19 april 2011
till dej min skatt
idag gick jag inte och hälsade på dig som jag sa igår
jag får dåligt samvete men jag orkade inte
jag är helt slut
jag sover nästan inte alls
jag saknar och längtar efter dig för mycket för det!
idag har jag varit hos psykologen
vi har pratat om dej
om hur fin och fridfull du var
hon hälsade på mig & dej när vi var på förlossningen
det känns bra att hon träffat dig
det var jätte många som kom och ville det
alla var så ledsna
fast oxå glada att få träffa dig
du fick många kramar och pussar & mycke gos
jag har oxå varit på promenad i skogen idag
idag grät jag inte
jag tänkte på framtiden & livet....
att vi måste leva vidare utan dej
det vill jag inte
men jag måste!!
jag får dåligt samvete när jag ser en liten ljusglimt
vi ska plantera ett träd för dig vid huset & vid graven.
vid graven kanske man inte får, men jag ska göra det ändå,
jag vill att du ska ha ett körsbärs träd, jag tänkte skriva över dig
men det kanske blir under ifall du är över oss, alltså på molnen :)
jag längtar efter dig, massor. mitt hjärta saknar dig så...magen är verkligen tom och du borta!
känns bra att skriva till dig
när jag får lite mer kraft ska jag sätta mig med alla kort och fixa ett album till dig
från början till slut....
sov gott skatt önskar jag fick hålla dig inatt
jag får dåligt samvete men jag orkade inte
jag är helt slut
jag sover nästan inte alls
jag saknar och längtar efter dig för mycket för det!
idag har jag varit hos psykologen
vi har pratat om dej
om hur fin och fridfull du var
hon hälsade på mig & dej när vi var på förlossningen
det känns bra att hon träffat dig
det var jätte många som kom och ville det
alla var så ledsna
fast oxå glada att få träffa dig
du fick många kramar och pussar & mycke gos
jag har oxå varit på promenad i skogen idag
idag grät jag inte
jag tänkte på framtiden & livet....
att vi måste leva vidare utan dej
det vill jag inte
men jag måste!!
jag får dåligt samvete när jag ser en liten ljusglimt
vi ska plantera ett träd för dig vid huset & vid graven.
vid graven kanske man inte får, men jag ska göra det ändå,
jag vill att du ska ha ett körsbärs träd, jag tänkte skriva över dig
men det kanske blir under ifall du är över oss, alltså på molnen :)
jag längtar efter dig, massor. mitt hjärta saknar dig så...magen är verkligen tom och du borta!
känns bra att skriva till dig
när jag får lite mer kraft ska jag sätta mig med alla kort och fixa ett album till dig
från början till slut....
sov gott skatt önskar jag fick hålla dig inatt
måndag 18 april 2011
brev till Rico
Hej Rico
livet känns så tomt och tungt efter att du bara försvann
idag var det sol
jag har tittat på och köpt lite tapeter till huset som skulle bli ditt hem
det slog mig i affären att jag inte längre skulle göra i ordning något rum till dig
jag vet inte hur det kommer kännas i huset utan dig
jag köpte en liten påsk kyckling till dig
ska hälsa på dig vid graven imorn
idag har jag tittat på mycke kort på dig
jag blir så glad när jag ser dig
samtidigt som det gör så ont
tänk att du var så fin och att du var min
det gör ont att du inte är här
det var en sån fin vårdag idag
det börjar skifta om till grönt
det skulle varit skönt
men det är en hemsk vår istället
du skulle ju legat i din vagn
och varit med på promenaden i skogen
vi skulle varit glada
istället blir det en promenad av saknad
tårar
ilska och skrik
jag frågar mig själv så ofta varför du inte får vara här med oss?
alla som ville älska och lära känna dig
du är en förlust så stor som aldrig går att beskriva med ord
jag saknar dig Rico
jag ÄLSKAR DIG
jag vill att du ska veta det
se det
känna det
höra mig säga och försöka förklara för dig
hur stor och värdefull du är
att du är det finaste jag någonsin sett
att du är allt jag velat ha
att du är bland det bästa som hänt mig
varför dog du?
jag vill veta
kommer aldrig få veta
hade du verkligen inget här på jorden att göra?
ville din själ vidare?
eller ville du komma mest av allt
och så blev det så olyckligt ?
det är så svårt att leva just nu
nätterna består bara av tårar
ångest
saknad
längtan
tårar och skrik
nu ska jag gå ut till din pappa i vardagsrummet
ibland fantiserar jag om hur du ligger där på hans mage
att du skriker lite och jag går fram tar upp dig och lägger dig intill mitt bröst
samtidigt som jag håller din hand och nynnar lite på en melodi
men nu går jag ut till han och får tröst, istället för att du ligger här vid mitt bröst
jag skriver till dig snart igen
om du vill får du gärna skriva tillbaka ;)
puss på mammas fina skatt
älskar dig högst i hela världen, universum, himlen, jorden, över ängar, skogar, hav och berg
ja över ALLT
livet känns så tomt och tungt efter att du bara försvann
idag var det sol
jag har tittat på och köpt lite tapeter till huset som skulle bli ditt hem
det slog mig i affären att jag inte längre skulle göra i ordning något rum till dig
jag vet inte hur det kommer kännas i huset utan dig
jag köpte en liten påsk kyckling till dig
ska hälsa på dig vid graven imorn
idag har jag tittat på mycke kort på dig
jag blir så glad när jag ser dig
samtidigt som det gör så ont
tänk att du var så fin och att du var min
det gör ont att du inte är här
det var en sån fin vårdag idag
det börjar skifta om till grönt
det skulle varit skönt
men det är en hemsk vår istället
du skulle ju legat i din vagn
och varit med på promenaden i skogen
vi skulle varit glada
istället blir det en promenad av saknad
tårar
ilska och skrik
jag frågar mig själv så ofta varför du inte får vara här med oss?
alla som ville älska och lära känna dig
du är en förlust så stor som aldrig går att beskriva med ord
jag saknar dig Rico
jag ÄLSKAR DIG
jag vill att du ska veta det
se det
känna det
höra mig säga och försöka förklara för dig
hur stor och värdefull du är
att du är det finaste jag någonsin sett
att du är allt jag velat ha
att du är bland det bästa som hänt mig
varför dog du?
jag vill veta
kommer aldrig få veta
hade du verkligen inget här på jorden att göra?
ville din själ vidare?
eller ville du komma mest av allt
och så blev det så olyckligt ?
det är så svårt att leva just nu
nätterna består bara av tårar
ångest
saknad
längtan
tårar och skrik
nu ska jag gå ut till din pappa i vardagsrummet
ibland fantiserar jag om hur du ligger där på hans mage
att du skriker lite och jag går fram tar upp dig och lägger dig intill mitt bröst
samtidigt som jag håller din hand och nynnar lite på en melodi
men nu går jag ut till han och får tröst, istället för att du ligger här vid mitt bröst
jag skriver till dig snart igen
om du vill får du gärna skriva tillbaka ;)
puss på mammas fina skatt
älskar dig högst i hela världen, universum, himlen, jorden, över ängar, skogar, hav och berg
ja över ALLT
vad kan vara värre??
han finns inte mera
jag vill ta upp honom ur graven
jag vill se
pussa
hålla
krama hårt
gosa i hans hår
klappa hans kinder
hålla hans hand
smeka hans fingrar
gosa mer med hans hår
stryka över hans kropp
pussa hans näsa
känna mera på hans ansikte
istället .....
gråter
skriker
svär
sparkar
vill ta sönder allt
jag slår sönder en vägg
jag gillar att det gör ont i händerna
även om det bara är för en kort sekund
sen blir jag ännu mer hysterisk
fan
det hjälpte inte
kanske är döden eller en ordentlig krock i 120/kmh nog för att lindra smärtan
om bara en sekund
men tänk om inget hjälper
jag bråkar med min sambo
jag skriker att jag vill dö
jag säger lugnt att jag vill dö
jag tittar han i ögon och säger att jag VERKLIGEN vill dö
det känns som om han inte tror på mig
Han tror att det blir bättre
han tror på livet
jag trodde innan på livet, hoppet och kärleken
nu tror jag på döden
döden är det ända som kanske tar mig till mitt älskade barn
alla säger ju att det verkar vara så bra på andra sidan
så då tycker jag att vi kan gå över, då kan vi få vara en familj fast i en annan
dimension
samma som Rico är i nu
fast tänk om vi hamnar fel...
kanske hamnar i en helt annan
där bara folk som desperat vill träffa sin älskade får komma, som inte tog sig igenom helvete.
får bli kvar
sen får själen göra om resan igen, tills den gått igenom och lärt sig leva med sorgen.
och då får man mötas
kanske finns det inga genvägar
kanske gör det faktiskt det ?
tänk om det är mening att vi aldrig får träffa Rico igen
tänk om man välkomnar döden varje dag
sen blir man inget mer än en tomt skal
jag vill bara ha Rico
ingen annan
bara han
han
han
han
hur ska jag kunna älska ett levande barn
när jag älskar och bara vill ha tillbaka det jag inte kan få??
Jag kan inte få ihop det.
jag vill ju inte ha någon annan eftersom det är Rico jag vill ha
innan ville vi ha barn
nu vill jag bara ha Rico
hur ska jag kunna titta på nästa och inte önska att det var Rico istället
Jag älskar han
jag vill vara med han
jag vill ha han här
jag vill göra hela livet med honom
PANIK
jag klarar inte att han är nedgrävd
jag frågar sambon om han
smälter
kommer det bara vara hans kläder med ett skelett i snart ?
när är han nedbruten??
jag vill gräva upp
jag vill hämta honom
Jag frågar om han kryper
om maskar äter på honom
jag vill skydda honom
vill inte att han ska ligga där
jag KLARAR inte att han
LIGGER DÄR!!!!!!!!
jag vill ha honom tillbaka
i min mage
i livet
tillochmed död på sjukhuset
där kunde vi iaf känna, krama vara nära pyssla om
allt bättre än där han är nu
vad ska jag göra
han är borta för alltid
känns som jag blir nedstucken
huggen
skuren i
Rico blev skuren i
jag vill oxå
det gör inget
för inget kan göra ondare
än
dödsbeskedet
timmarna efter det
den psykiska smärtan att föda och veta att han aldrig kommer att leva
att älska honom- för det gör sååå ont
att planera och begrava sin fina son
att sakna, längta och vilja dö
inget kan vara värre än det, och om det finns värre berätta gärna för mig...
inget kan någonsin vara värre eller göra ondare än att förlora sitt barn...
jag vill ta upp honom ur graven
jag vill se
pussa
hålla
krama hårt
gosa i hans hår
klappa hans kinder
hålla hans hand
smeka hans fingrar
gosa mer med hans hår
stryka över hans kropp
pussa hans näsa
känna mera på hans ansikte
istället .....
gråter
skriker
svär
sparkar
vill ta sönder allt
jag slår sönder en vägg
jag gillar att det gör ont i händerna
även om det bara är för en kort sekund
sen blir jag ännu mer hysterisk
fan
det hjälpte inte
kanske är döden eller en ordentlig krock i 120/kmh nog för att lindra smärtan
om bara en sekund
men tänk om inget hjälper
jag bråkar med min sambo
jag skriker att jag vill dö
jag säger lugnt att jag vill dö
jag tittar han i ögon och säger att jag VERKLIGEN vill dö
det känns som om han inte tror på mig
Han tror att det blir bättre
han tror på livet
jag trodde innan på livet, hoppet och kärleken
nu tror jag på döden
döden är det ända som kanske tar mig till mitt älskade barn
alla säger ju att det verkar vara så bra på andra sidan
så då tycker jag att vi kan gå över, då kan vi få vara en familj fast i en annan
dimension
samma som Rico är i nu
fast tänk om vi hamnar fel...
kanske hamnar i en helt annan
där bara folk som desperat vill träffa sin älskade får komma, som inte tog sig igenom helvete.
får bli kvar
sen får själen göra om resan igen, tills den gått igenom och lärt sig leva med sorgen.
och då får man mötas
kanske finns det inga genvägar
kanske gör det faktiskt det ?
tänk om det är mening att vi aldrig får träffa Rico igen
tänk om man välkomnar döden varje dag
sen blir man inget mer än en tomt skal
jag vill bara ha Rico
ingen annan
bara han
han
han
han
hur ska jag kunna älska ett levande barn
när jag älskar och bara vill ha tillbaka det jag inte kan få??
Jag kan inte få ihop det.
jag vill ju inte ha någon annan eftersom det är Rico jag vill ha
innan ville vi ha barn
nu vill jag bara ha Rico
hur ska jag kunna titta på nästa och inte önska att det var Rico istället
Jag älskar han
jag vill vara med han
jag vill ha han här
jag vill göra hela livet med honom
PANIK
jag klarar inte att han är nedgrävd
jag frågar sambon om han
smälter
kommer det bara vara hans kläder med ett skelett i snart ?
när är han nedbruten??
jag vill gräva upp
jag vill hämta honom
Jag frågar om han kryper
om maskar äter på honom
jag vill skydda honom
vill inte att han ska ligga där
jag KLARAR inte att han
LIGGER DÄR!!!!!!!!
jag vill ha honom tillbaka
i min mage
i livet
tillochmed död på sjukhuset
där kunde vi iaf känna, krama vara nära pyssla om
allt bättre än där han är nu
vad ska jag göra
han är borta för alltid
känns som jag blir nedstucken
huggen
skuren i
Rico blev skuren i
jag vill oxå
det gör inget
för inget kan göra ondare
än
dödsbeskedet
timmarna efter det
den psykiska smärtan att föda och veta att han aldrig kommer att leva
att älska honom- för det gör sååå ont
att planera och begrava sin fina son
att sakna, längta och vilja dö
inget kan vara värre än det, och om det finns värre berätta gärna för mig...
inget kan någonsin vara värre eller göra ondare än att förlora sitt barn...
söndag 17 april 2011
om jag bara fick....en sekund..eller hela livet
finns inga ord för hur mycket jag VILL SAKNAR & ÖNSKAR!!!
Spädbarnsträff...
konstigt att tiden går så fort fast dagarna känns så långa, saknaden växer och och jag börjar få för mig att allt jag kommer att göra i livet kommer sluta i katastrof, om jag blir gravid så känns det absolut som att nästa barn oxå kommer att dö.
Varför skulle jag få turen att få föda och ta hem ett levande barn?
Tänk om allt jag rör vid blir skit, förstört och bara hemskheter? vissa stunder känns det som om någon lagt en förbannelse på mig, eller som om någon sitter och skrattar med ett djävulskt leende att jag minsann inte ska få lyckan att få bli mamma...så känns det! på riktigt!!!
Har iaf tagit mig på en träff med spädbarns fonden idag. Fy vad hemskt att se så många som lider, saknar och älskar sina änglar. nu är jag en av dom, varför?? det känns hemskt att vara i den slags grupp istället för att vara i en mamma grupp med levande barn! fast oxå jätte bra att det finns. Men alla har ju sin historia och det är ju olika
orsaker till att våra barn dött. Det kändes iaf bra att varit där en stund, får se om jag går dit igen!
Efter mötte jag upp min vän som jag o killen skulle spendera kvällen hos, och hör och häpna JAG gick in i en affär!!! Jo det gjorde jag, och just i den sekunden kände jag att det gick bra om hela världen såg mig. Jag kände mig stark, och redo för att bli sedd och konfronterad. efteråt skakade benen och jag var helt slut.
Det var skönt att komma iväg ifrån hemmet ett tag, kompisen och hennes snubbe lagade mat, bjöd på vin, vi kollade på film och bara slappade...när vi gick hem såg jag att det snart är dags för fullmåne igen...förra skulle Rico varit här med oss levande och detta skulle bli hans andra...nu är det hans andra fast död...mitt lilla pyregos är verkligen borta.
Varför skulle jag få turen att få föda och ta hem ett levande barn?
Tänk om allt jag rör vid blir skit, förstört och bara hemskheter? vissa stunder känns det som om någon lagt en förbannelse på mig, eller som om någon sitter och skrattar med ett djävulskt leende att jag minsann inte ska få lyckan att få bli mamma...så känns det! på riktigt!!!
Har iaf tagit mig på en träff med spädbarns fonden idag. Fy vad hemskt att se så många som lider, saknar och älskar sina änglar. nu är jag en av dom, varför?? det känns hemskt att vara i den slags grupp istället för att vara i en mamma grupp med levande barn! fast oxå jätte bra att det finns. Men alla har ju sin historia och det är ju olika
orsaker till att våra barn dött. Det kändes iaf bra att varit där en stund, får se om jag går dit igen!
Efter mötte jag upp min vän som jag o killen skulle spendera kvällen hos, och hör och häpna JAG gick in i en affär!!! Jo det gjorde jag, och just i den sekunden kände jag att det gick bra om hela världen såg mig. Jag kände mig stark, och redo för att bli sedd och konfronterad. efteråt skakade benen och jag var helt slut.
Det var skönt att komma iväg ifrån hemmet ett tag, kompisen och hennes snubbe lagade mat, bjöd på vin, vi kollade på film och bara slappade...när vi gick hem såg jag att det snart är dags för fullmåne igen...förra skulle Rico varit här med oss levande och detta skulle bli hans andra...nu är det hans andra fast död...mitt lilla pyregos är verkligen borta.
fredag 15 april 2011
För 4 veckor sedan exakt.....
Nu för 4 veckor sedan hade Rico kommit ut...21:54....3300g & 53 cm lång. så fin och välskapt...finner inga ord, är för svårt att skriva om, men det kommer.
Jag ska berätta om förlossningen, första mötet med min ängel, dagarna med honom på sjukhuset, alla adjö som aldrig kändes nog, och till slut begravningen.
vet inte varför det är så svårt att få ner...kanske gör det för ont, jag har inte glömt en sekund fast jag levde i en dimma, jag var brevid och ibland såg jag allt uppifrån...fast ändå var jag där. allt var så bisarrt och overkligt fast ändå så hårt, svårt och förtvivlande.
Nu för 4 veckor sedan var vi dom stoltaste och olyckligaste i världen...
Var detta sant? levde han verkligen inte ? skulle vi verkligen inte få ha honom med oss hem? var han verkligen DÖD? det såg ju bara ut som att han sov. i stunder så ville jag nog tro det...denna fina lilla kille som vi skapat och som levt i mig!! Mitt hjärta jag går sönder.
jag mins hur jag gick och kollade till honom och stoppade om honom mellan dusch o påklädning, som om han hade levt.
Jag ska berätta om förlossningen, första mötet med min ängel, dagarna med honom på sjukhuset, alla adjö som aldrig kändes nog, och till slut begravningen.
vet inte varför det är så svårt att få ner...kanske gör det för ont, jag har inte glömt en sekund fast jag levde i en dimma, jag var brevid och ibland såg jag allt uppifrån...fast ändå var jag där. allt var så bisarrt och overkligt fast ändå så hårt, svårt och förtvivlande.
Nu för 4 veckor sedan var vi dom stoltaste och olyckligaste i världen...
Var detta sant? levde han verkligen inte ? skulle vi verkligen inte få ha honom med oss hem? var han verkligen DÖD? det såg ju bara ut som att han sov. i stunder så ville jag nog tro det...denna fina lilla kille som vi skapat och som levt i mig!! Mitt hjärta jag går sönder.
jag mins hur jag gick och kollade till honom och stoppade om honom mellan dusch o påklädning, som om han hade levt.
BREVET FRÅN HIMLEN TILL MIN ÄLSKADE MAMMA
Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,
jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
som du för alltid har i ditt hjärta.
Jag kom ner till jorden ett litet tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.
Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.
Älskade mamma när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.
När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleks band.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.
Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.
Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen
torsdag 14 april 2011
dör inombords....
Ska jag längta efter att få dö så jag får vara med Rico på den andra sidan??
eller ska jag leva kvar och längta/hoppas på en annan levande bebis??
Det ända jag vill är ju att Rico ska leva och vara här nu...men det kommer jag ju alltid att vilja och önska.
Måste det vara omöjligt, kan jag inte bara få dra tillbaka tiden 1 jävla månad och få känna han levande inuti mig? VARFÖR VARFÖR VARFÖR
Jag går sönder...krymper...dör...jag dör nästan
jag hatar nätterna...jag kan aldrig sova, längtar och fantisera om honom och kollar på alla kort.
Jag önskar så att jag hade fått ge han all min kärlek. Jag vet inte vad jag ska göra av all kärlek till mitt barn som inte finns HÄR jämte mig & hans pappa.
Detta är så grymt & plågsamt. Jag tycker det är så hemskt att så många har fått lida på detta grymma sätt.
Det känns som om någon har tagit mitt barn ifrån mig och det har hänt oxå, DÖDEN tog honom.
Jävla DÖD som gjorde detta!!!!!
vet inte hur jag ska få sekunderna att gå eller...timmarna...dagarna...veckor...månader...Jag önskar just n att det var min tur med att lämna jordelivet...känns som jag ändå kommer att sakna & längta hela livet ändå. Jag vill vara med min bebis. jag vill hålla, amma, pussa, gosa och jag vill det NU.
Jag dör inombords genom att jag ALDRIG får...
eller ska jag leva kvar och längta/hoppas på en annan levande bebis??
Det ända jag vill är ju att Rico ska leva och vara här nu...men det kommer jag ju alltid att vilja och önska.
Måste det vara omöjligt, kan jag inte bara få dra tillbaka tiden 1 jävla månad och få känna han levande inuti mig? VARFÖR VARFÖR VARFÖR
Jag går sönder...krymper...dör...jag dör nästan
jag hatar nätterna...jag kan aldrig sova, längtar och fantisera om honom och kollar på alla kort.
Jag önskar så att jag hade fått ge han all min kärlek. Jag vet inte vad jag ska göra av all kärlek till mitt barn som inte finns HÄR jämte mig & hans pappa.
Detta är så grymt & plågsamt. Jag tycker det är så hemskt att så många har fått lida på detta grymma sätt.
Det känns som om någon har tagit mitt barn ifrån mig och det har hänt oxå, DÖDEN tog honom.
Jävla DÖD som gjorde detta!!!!!
vet inte hur jag ska få sekunderna att gå eller...timmarna...dagarna...veckor...månader...Jag önskar just n att det var min tur med att lämna jordelivet...känns som jag ändå kommer att sakna & längta hela livet ändå. Jag vill vara med min bebis. jag vill hålla, amma, pussa, gosa och jag vill det NU.
Jag dör inombords genom att jag ALDRIG får...
onsdag 13 april 2011
Galen av längtan
Tomheten är värst...tom i magen, tomt i lägenheten, tomt när vi sitter i soffan, fy vad surt det är...måste komma på något att fördriva tiden med...kan inte koncentrera eller fokusera på något!
ligger bara i soffan och glor...sen tar jag en cigg...sen får jag ångest för att jag börjat röka. tänker att jag måsta sluta om jag ska ha bättre chans att bli gravid snart igen, vill ha en bebis nuuuu jag vet ju att det tar nio månader av lååång väntan sen såklart!
Men jag vill verkligen att vi ska få bli en familj med ett levande barn i.
Hoppas att det blir så...vill så gärna hämta upp alla Ricos kläder, vagn, vagga och allt jag köpt till honom, önskar så att "lillebror Ramon" som lillebror (kanske) ska heta om det blir en pojke till. jag gillar namnet tycker det passar med Rico så fint, Rico & Ramon :)
Rico i himlen och Ramon på jorden med oss... sen länkas vi alla samman en efter en. Gud vad jag ska pussa min lilla Rico då...tänk om han leker på en äng med dom andra änglabarnen, och plötsligt kommer jag dit...åhhh tänk om det fick vara sant!! tänk om det kan vara så att vi får ses igen!! Finns inget hellre jag önskar och vill....Jag måste tro att det kan vara så, måste vara minst 50% chans iaf
man vet ju inget efter döden men nu när mitt älskade barn har dött måste jag tro att vi får ses...för som sagt man vet ju aldrig!!
Imorn blir det att åka en sväng till Pyre Ricos grav :(
Varje gång jag varit där vill jag bara gräva upp den och ta upp honom och kram och pussa...tänk att dom 5 dagarna på sjukhuset var över så snabbt. jag vill bara se han igen...gode gud (eller någon annan) ge mig styrkan att klara detta!!!
Jag vill ha mitt BARN!!!!! brösten rinner och jag blir galen av längtan...galen blir, och är jag.
Jag vill vakna nu...Nu vill jag vakna. men jag vaknar aldrig
ligger bara i soffan och glor...sen tar jag en cigg...sen får jag ångest för att jag börjat röka. tänker att jag måsta sluta om jag ska ha bättre chans att bli gravid snart igen, vill ha en bebis nuuuu jag vet ju att det tar nio månader av lååång väntan sen såklart!
Men jag vill verkligen att vi ska få bli en familj med ett levande barn i.
Hoppas att det blir så...vill så gärna hämta upp alla Ricos kläder, vagn, vagga och allt jag köpt till honom, önskar så att "lillebror Ramon" som lillebror (kanske) ska heta om det blir en pojke till. jag gillar namnet tycker det passar med Rico så fint, Rico & Ramon :)
Rico i himlen och Ramon på jorden med oss... sen länkas vi alla samman en efter en. Gud vad jag ska pussa min lilla Rico då...tänk om han leker på en äng med dom andra änglabarnen, och plötsligt kommer jag dit...åhhh tänk om det fick vara sant!! tänk om det kan vara så att vi får ses igen!! Finns inget hellre jag önskar och vill....Jag måste tro att det kan vara så, måste vara minst 50% chans iaf
man vet ju inget efter döden men nu när mitt älskade barn har dött måste jag tro att vi får ses...för som sagt man vet ju aldrig!!
Imorn blir det att åka en sväng till Pyre Ricos grav :(
Varje gång jag varit där vill jag bara gräva upp den och ta upp honom och kram och pussa...tänk att dom 5 dagarna på sjukhuset var över så snabbt. jag vill bara se han igen...gode gud (eller någon annan) ge mig styrkan att klara detta!!!
Jag vill ha mitt BARN!!!!! brösten rinner och jag blir galen av längtan...galen blir, och är jag.
Jag vill vakna nu...Nu vill jag vakna. men jag vaknar aldrig
tisdag 12 april 2011
fan!!
Allt jag skev i ett tidigare inlägg råkade jag radera!! vad trött jag blir på mig själv, jaja det kanske få bli så nu när jag har min "lärotid" här på bloggen!
Jag gillar att ha en blogg iaf :) hade ju kanske önskat att det var under roligare omständigheter jag startat en men nu är det ju såhär! och det hjälper mig att fixa, skriva o pynta lite...det känns som jag vill göra det för Rico...nu när inget kan dokumenteras med honom känns det ändå som att det görs OM honom iaf, och det känns fint!
jag vill göra allt för han och framförallt med han! men det går ju inte men jag VILL! Jävla döden...man kan verkligen säga att den knackade på våran dörr...inte för att jag tar livet eller för att jag tog Rico förgivet innan men att han skulle dö i så sent trodde jag inte. och inte för en "knut" heller!!
Känns så tomt, ensamt och hopplöst emellanåt. Önskat många gånger att jag ska vakna upp ur denna mardröm men har nu börjat förstå att jag inte kommer att göra det, Rico är död, han är begraven, och graviditeten är avslutad jag är helt tom och nu måste livet börja om! Men jag ska bli glad igen, jag ska. jag ska. jag ska...jag måste!!
Men det ändå är ångesten och rastlösheten sjukt hård.
Det river och klöser inifrån, inne i min kropp i hela mig kliar och river det. FAN vi skulle ju ligga och lukta på nyfödd bebis nu och våran egna dessutom. Det ska inte vara såhär, det är fel!!
För en månad sen bäddade jag vaggan, prov körde vagnen typ 1000 gånger ;) tvättade bebiskläder köpte blöjor...ja, jag gjorde allt som man brukar innan ens efterlängtade bebis förväntas komma. så många gånger jag satt i stolen jämte vaggan och gungade den och tänkte att snart ligger vår lilla plutt där....ja det gör han snart. nu är det bara 15 dagar till dom sätter igång mig. om 17 dagar har vi dig alldeles säkert här! jag spelade speldosemelodin för han, jag la den på magen, jag ville att han skulle känna igen melodin ( iaf hört den förut )
Jag tittade på fullmånen och sa till min sambo, "detta är sista fullmånen som vi är två, nästa är vår bebis äntligen här" det kändes hårt att titta på fullmånen nu sist och att vi fortfarande är två och inte tre....vem trodde då att han skulle dö för oss??
Jag gillar att ha en blogg iaf :) hade ju kanske önskat att det var under roligare omständigheter jag startat en men nu är det ju såhär! och det hjälper mig att fixa, skriva o pynta lite...det känns som jag vill göra det för Rico...nu när inget kan dokumenteras med honom känns det ändå som att det görs OM honom iaf, och det känns fint!
jag vill göra allt för han och framförallt med han! men det går ju inte men jag VILL! Jävla döden...man kan verkligen säga att den knackade på våran dörr...inte för att jag tar livet eller för att jag tog Rico förgivet innan men att han skulle dö i så sent trodde jag inte. och inte för en "knut" heller!!
Känns så tomt, ensamt och hopplöst emellanåt. Önskat många gånger att jag ska vakna upp ur denna mardröm men har nu börjat förstå att jag inte kommer att göra det, Rico är död, han är begraven, och graviditeten är avslutad jag är helt tom och nu måste livet börja om! Men jag ska bli glad igen, jag ska. jag ska. jag ska...jag måste!!
Men det ändå är ångesten och rastlösheten sjukt hård.
Det river och klöser inifrån, inne i min kropp i hela mig kliar och river det. FAN vi skulle ju ligga och lukta på nyfödd bebis nu och våran egna dessutom. Det ska inte vara såhär, det är fel!!
För en månad sen bäddade jag vaggan, prov körde vagnen typ 1000 gånger ;) tvättade bebiskläder köpte blöjor...ja, jag gjorde allt som man brukar innan ens efterlängtade bebis förväntas komma. så många gånger jag satt i stolen jämte vaggan och gungade den och tänkte att snart ligger vår lilla plutt där....ja det gör han snart. nu är det bara 15 dagar till dom sätter igång mig. om 17 dagar har vi dig alldeles säkert här! jag spelade speldosemelodin för han, jag la den på magen, jag ville att han skulle känna igen melodin ( iaf hört den förut )
Jag tittade på fullmånen och sa till min sambo, "detta är sista fullmånen som vi är två, nästa är vår bebis äntligen här" det kändes hårt att titta på fullmånen nu sist och att vi fortfarande är två och inte tre....vem trodde då att han skulle dö för oss??
Livet utan Rico....: Livet efter min Ängel.... Nu börjar jag skriva ...
Livet utan Rico....:
Livet efter min Ängel....
Nu börjar jag skriva ...: "Livet efter min Ängel.... Nu börjar jag skriva och vet knappt vad jag ska börja med.....för drygt tre veckor sedan hände det värsta som k..."
Livet efter min Ängel....
Nu börjar jag skriva ...: "Livet efter min Ängel.... Nu börjar jag skriva och vet knappt vad jag ska börja med.....för drygt tre veckor sedan hände det värsta som k..."
svårt att komma in i blogg världen....
vet inte riktigt hur man gör för att följa bloggar...vet inte ens om bloggen finns så att andra kan se...vi får se hur detta går
Livet efter min Ängel....
Nu börjar jag skriva och vet knappt vad jag ska börja med.....för drygt tre veckor sedan hände det värsta som kunde hända mig...jag förlorade min son Rico i ve 37.
Bloggen kommer handla om livet innan, under graviditeten och nu efter att vår älskade son är död och begraven!
Jag har aldrig bloggat förut och gör det mycket för att få "skriva" av mig
Bloggen kommer handla om livet innan, under graviditeten och nu efter att vår älskade son är död och begraven!
Jag har aldrig bloggat förut och gör det mycket för att få "skriva" av mig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)