fredag 27 maj 2011

SÖRJER

Jag sörjer
jag gråter
skriker
slår
lägger mig ner
skriker mer
gråter ännu mer
saknar
längtar
önskar
fantiserar
emellanåt reser jag mig upp
försöker förstå vad som IGENTLIGEN har hänt!
att vår älskade Rico är död borta och försvunnen för alltid
vi får ALDRIG krama eller hålla om honom
vi får aldrig mera ens se honom
han är död och borta
borta från oss
han skulle varit här
en KNUT???
en enda knut tog hans liv

Jag vill känna på honom mer, tiden gick för fort
jag vill pussa hans panna och lilla näsa
jag vill smeka hans kinder
jag vill ha han tät intill mig
jag vill vira in mina fingrar i hans lockar
det gör inget att han är död
jag vill göra allt det ändå
det gör inget att hans kropp började lukta
eller att han blev blåare
Det ända som gjorde något var att jag inte kunde ge han min värme, eller all kärlek jag har i mig till han.

Jag gråter och skriker att jag vill ha mitt barn, att jag vill se hans ögon att jag vill se han le
Henke tittar hjälplöst och säger att han oxå vill det
Jag kramar henke och säger att jag vill krama Rico
Han säger att varje gång jag vill krama Rico ska jag krama honom

Jag skäms för att jag hellre vill krama Rico
Att inte Henke kan vara tillräcklig
Jag behöver mitt barns kärlek och jag behöver få ge han min
Alla band som man skapar till sitt ofödda barn och redan när den ligger i magen känner man att kärleken till den är större än livet. När allt då bara bryts utan förvarning går jag sönder
Jag kan inte hantera detta
Jag vet inte hur man gör
De här är mer än jag klarar av
Den sorgen, smärtan saknaden, längtan- längtan av att aldrig få, en enda liten sekund till någonsin med mitt barn, klarar jag bara inte av.
Jag vet ingenting längre
Jo, jag vet att jag saknar min Rico så ofantligt mycket.
Och att hur mycket jag än saknar, längtar och önskar. Så kommer  han aldrig tillbaka.
Och jag vet hur ont det gör, att älska sin sin lille kille som jag aldrig kommer få se igen.

Jag pendlar mellan chock och reaktion fortfarande, jag känner mig helt söndersliten och livslusten är svår att känna just nu
Just nu vill jag bara vakna upp
Eller spola tillbaka tiden
Jag vill åka till förlossningen och jag vill föda min levande Rico

1 kommentar:

  1. Kära Lisa! Jag önskar att du var här faktiskt, så vi kunde tala en stund. Vill också ge dig en kram men vet att du inte blir tillfredsställd med det. Tillåt dig att få känna det du gör men håll om dig med, låt dig inte sjunka till dyn utan be någon bära dig en stund i så fall om du inte orkar. Det verkar som din man kan bära dig när du inte kan... stämmer det? Men ibland behövs ju andra med!

    Jag är gärna ditt stöd!

    Kramar om dig innerligt

    Anne

    SvaraRadera