att bli mamma

Jag känner INTE att jag fick bli den mamma som jag önskade att bli!
Jag känner att jag fick lära känna min lilla pojk i magen och ha honom till låns där i.
Jag känner att det är så otroligt svårt att han inte lever med oss.
Jag kämpar varje dag för att se framåt
Jag känner ibland att jag önskar att jag aldrig varit gravid och burit Rico
För då hade jag aldrig behövt veta denna smärta. ( vänta, längta, planera, fantisera, föda och begrava )   önskat att han vore här just nu, med oss!!! Då hade jag inte vetat detta som jag vet, och på ett sätt så hade jag sluppit detta. Samtidigt som jag aldrig velat vara utan det!
Allt är så dubbelt i detta...
Han kommer alltid att vara i mitt hjärta och jag kommer alltid önska att han fick vara med oss i livet.
Min blogg är till för mig och för min bearbetning, där jag tillåter mig att SKRIVA om allt jag vill, Där alla mina känslor är accepterade utav mig.
Jag tycker inte synd om mig och ser mig som ett offer, men i denna situation känner jag väldigt mycket blandade känslor. det pendlar väldigt mycke för mig, från gråt, skratt, ilska, förtvivlan, längtan, en enorm kärlek till livet och till alla underbara människor.
Jag förväntar inte av mig själv att sitta nöjd och positivt när detta just hänt! det vore fel för mig, Försöker acceptera det som är just i stunden och framför allt glädjas de stunder jag är glad.

Jag måste få skriva om allt och då menar jag oxå över skit saker. ibland om VIKT.
Jag tycker det är surt att vara fet i situationen, om jag inte tyckte det hade jag just nu inte haft någon motivation till att kämpa med vikten.
Vissa stunder på dygnet känner jag enorm lycka för att jag ändå har så mycket fina minnen och upplevelser med Rico. Men jag tycker ändå att det är ett stort hån att han inte lever idag pga en sådan sak som en knut!