Känslofyllt återseende!!

Idag var vi nere i källaren, Jag var tvungen att provköra vagnen lite.
Jag blir också väldigt glad när jag ser Henke köra den. tänk om vi får lägga lillebror i vagnen i februari... Vilken dröm! Han får/ SKA inte dö!

8 månader sen du dog

8 månader sendan Rico dog idag. om 4 månader hade han varit ett år....min lille plutt. Tänk ett år, så stor fast så liten. 3 månader till lillebror är här. tänk om bägge hade fått finnas i livet, bröder med 11 månaders skillnad.  2 bröder som alltid kommer dela samma mammahjärta fast på olika sätt.
Rico jag önskar jag hade fått leva med dig hela mitt liv, ända till jag dog.

Helgen!

Nelson började helgen med ett dopp i ankdammen ::)) 

Supergod surdegs smörgås  i ugn med getost, babytomat & basilika :) 

Dessa 2 overaller ska lillebror ha i vinter/vår. Han kommer va så gullig i dom! Vår fina bebis !

En likadan hade vi till Rico som han sedan fick begravas i. Nu budar jag på en till lillebror!

Söndagsbild på magen innan promenad i skogen. I eftermiddag blire plugg...

I Helgen har vi fått mycket gjort. Vi har renast ut massa skit o varit på sortegården o slängt, så skönt! Sen har vi städat, tvättat fixat presset till Oliver och köpt varsin vinflaska till våra pappor. Igår kväll var vi hos min pappa & hans fru och åt jätte god lammstek, potatisgratäng, sallad o sås. Efter maten kollade vi på " så mycket bättre" och åt efterrätt. Jag älskar Laleh!!
Nu e Henke ute i huset o jobbar, Nelson är hos mamma o jag borde plugga....inte blogga....
ikväll ska vi äta kvällsmat med Olivers mamma&pappa och gosa med lille Oliver, bara 4 dagar gammal! Längtar som tusan efter honom. Och nu är det typ 12 ve kvar till lillebror kommer....ja kan nog inte längta mer än vad jag gör. Vissa stunder blir man galen av längtan. Lika galen som man kan bli av att famnen är tom efter Rico. Det är mycket känslor och dom är inte alltid lätta att hantera.
Snart så har vi en liten bebis i vårt hem <3 vi längtar så....
Hoppas ni alla som läser haft en go helg, igår kollade jag statistiken och den låg på ca 100 personer brukar i snitt ligga på det...jag har inte en aning om vilka det är som läser...jag vet nog tre/fyra kanske....men resten?!?! man blir lite nyfiken...lämna gärna något avtryck :)  

Spädbarnsdöd

Förebygg plötslig spädbarnsdöd

Senast uppdaterad ( 2008-09-19 )

De allra flesta nyblivna föräldrar känner en viss oro för att deras bebis ska drabbas av plötslig spädbarnsdöd. Inget vet varför bebisar, till synes helt friska, plötsligt slutar att andas och dör. Men det finns saker du kan göra för att minimera risken att det drabbar ditt barn. Fram till 1993 dog cirka 1 av 1 000 födda barn av plötslig spädbarnsdöd i Sverige, vilket motsvarar cirka 100-120 barn per år. Efter upplysning om misstänkta riskfaktorer har fallen minskat betydligt, till cirka 20 barn per år. Fakta om plötslig spädbarnsdöd De flesta fallen inträffar när barnet är mellan fyra till 16 veckor gammalt. Pojkar drabbas oftare än flickor. De flesta fall inträffar under vinterhalvåret. De flesta barn som drabbas har inte tidigare visat några speciella symptom. Barn med så kallade livlöshetsattacker, alltså barn som hittats till synes livlösa under sömnen men som kunnat återupplivas, drabbas i högre utsträckning. Man anser att dödsfallen sker under sömnen. Ingen vet med säkerhet vad plötslig spädbarnsdöd beror på men riskerna ökar om: barnet sover på mage barnet sover på ett för mjukt underlag modern röker under graviditeten barnet överhettas mamman inte går på barnavårdscentralens kontroller modern är ung barnet föds för tidigt (före vecka 36) om barnet har låg födelsevikt. Så skyddar du ditt barn mot plötslig spädbarnsdöd Även om man fortfarande inte vet vad plötslig spädbarnsdöd beror på så finns misstankar om några olika orsaker. Mot vissa av dem kan du själv vidta åtgärder för att minska risken för att ditt barn drabbas. Avstå från rökning under graviditeten. Undvik att utsätta barnet för tobaksrök. Låt spädbarnet sova på rygg. Internationell forskning har visat att antal fall av plötslig spädbarnsdöd har minskat när barnet ligger på rygg istället för på mage. Ryggläge rekommenderas därför också av svenska läkare. Mycket för tidigt födda barn sover bäst på sidan, med en hoprullad filt som stöd. Se till att barnet inte har det för varmt när det sover men självklart heller inte för kallt. Barnet ska sova svalt och Socialstyrelsen rekommenderar en rumstemperatur på 16-20°C.  Var noga med att inte bylta in barnet i täcken, filtar eller dylikt när det sover. Linda heller inte in barnet i exempelvis en filt - barnet ska kan kunna röra sig fritt. Lägg bara filten ovanpå. Känn på barnets bröst och huvud att det inte verkar svettigt eller för varmt. Låt inte barnet sova med kramdjur eftersom de i olyckliga fall kan hindra barnets andning. Låt inte barnet sova på lammskinn. Låt inte barnet sova på ett för mjukt underlag. Lämna inte ett sovande barn utomhus utan tillsyn och lämna det heller aldrig ensamt i bilen. American Academy of Pediatrics (amerikanska barnläkarakademin) och flera svenska läkare rekommenderar dessutom att barnet sover i en egen säng i föräldrarnas rum och att barnet sover med napp efter att amningen är etablerad. Mer information: Diskutera i vårt forum Artikeln är granskad och godkänd av: Birgitta Klang, leg. barnsjuksköterska

 

[ Tillbaka ]

Oliver

Idag har en av mina fina barndomsvänner fått barn, en liten Oliver!!! Jag e så glad och jag längtar efter att få träffa honom.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna denna lycka för någon annan efter Rico dog, jag menar att jag denna gången inte blev ledsen och undrar varför just  Rico dog av en otur när så många andra barn föds.
Utan jag grät av lycka för att lilla Oliver kommit till världen.
Det är en lättnad att inte känna avund som jag trodde att jag skulle. Kanske är det för att den fina vännen funnits och lyssnat på min sorg och saknad efter Rico men även delat glädjen för vår fina lillebror.

Idag har vi varit hos vår läkare han mätte och visade oss lillebrors snopp, han växer jättefint!!
Det är bara tyo 90 dagar kvar till igångsättning sa läkaren lite uppmuntrande. Typ hela vecka 24,25,26,27,28,29,30,31,32,33,34,35,36
Vi gör alltså 36 fulla veckor och sätter igång 37+0 inget. alltså en fullgången graviditet. 7*13= 91 dagar kvar!!!
Vad jag längtar efter vår bebis. Man har varit redo för att bli mamma så länge nu, så många veckor, dagar, månader av att vara gravid.
På 11 månader kommer jag att ha fött 2 fullgångna barn! Så häftigt. Sen ska kroppen vila lite, iaf i 2-3 år.
tredje november i rad jag är gravid nu.
Snart vill jag hämta upp vagga, vagn kläder. Hon på Aurora tyckte att vi skulle ta tag i källaren med bebis grejer alltså att vi skulle ta lite i taget så att vi inte gör allt på en gång.
Ja vet inte det är ju så blandade känslor med källaren och bebissakerna.
Jag e så ledsen för att Rico aldrig fick vara kvar i livet och använda allt som var till honom, hans frånvaro gör mig fortfarande förlamad av sorg... . Men nu får lillebror det istället och det är ju en lycka. Att vi faktiskt väntar en lillebror....detta måste gå bra nu!
Välkommen till världen Oliver! Och grattis till din fina Mamma & Pappa

Till Rico från farmor&farfar

Detta fina mosshjärta med videung fick Rico av sin farmor&farfar. När han begravdes var videungen i full blom. Jag förknippar Rico med vide. Kanske skulle han hetat det i andra namn Rico Vide.... Fast han såg inte ut som en Vide. Jag och Henke fick hemmagjord lingonsylt från hans mormor och hans mamma hade bakat en morotskaka. Mums den festade vi loss på. Och äntligen fick jag gosa med min lilla ränn Nelson :)

Magbilder + annat

Lite magbilder. Är dålig på att ta kort eller skriva om denna graviditet, vågar inte som på samma sätt som med Rico.
Lillpyret sprattlat och sparkar varje dag för fullt. Lika vild som sin storebror var.
Det är härligt att få uppleva detta igen. Och denna gång ska vi ha med oss lillen levande hem.
Ca 99 dagar till ve 37 och igångsättning.
Jag längtar, bara 14 ve kvar!!! Tiden rullar förbi och nästa månad gör vi Annas profylax fast denna gång i Göteborg. Där gör vi även 3D/4D ultraljud några dagar innan jul, ska bli så spännande att få jämföra de små på bilderna.
Sen är det Januari och den månaden kommer kanske kännas lång, men ska aktivera mig med min gravid vattengympa och med skolan så det ska nog kunna gå hyfsat snabbt!  och i mitten av februari är graviditeten över :)) och då ska jag njuta av min levande bebis!!!
Undra om han har mycke hår som Rico, undra om han har lika pluttig näsa... Frågorna är många och nyfikenheten känns ibland olidlig. Tänk om jag får bli mamma till ett levande barn. På onsdag när vi går in i ve 24, ska vi till dödsbeskedsläkaren och prata om hur mycket kontroller jag vill ha tills förlossningen och så ska han kolla lite på bebisen.
Nu tillhör vi förlossningen. Fosterstadiet är över och nu kallar bebisen för barn! Förra veckan var jag på Aurora mottagningen men det skriver jag om en annan dag. Snart blir det promenad i skogen och i eftermiddag lite plugg!
Magbilder från ve. 22+

Nelson

Imorn kommer Nelson hem igen. Han har varit hos Henkes föräldrar i helgen. Längtar som tusan efter honom. Henke säger ofta att han tror att endel av Rico är i Nelson. Han tröstar alltid och så fort man gråter kommer han och slickar bort tårarna och borrar in hans lilla ansikte och sen ligger han där tills trycket har lättat lite.

tomrum

Denna dag
Detta liv
Så konstigt allt är och har blivit
Jag har inte vaknat än, lever fortfarande i en slags dimma.
Orkar inte prata med någon även om jag vill, det gör för ont. Jag vill bara bort.
Igår vad vi på kyrkogården, känns som vi måste ta hand om Ricos grav, lägga blommor tända ljus och göra fint. Jag vill helst inte. Jag vill ha han här, levande 7 månader gammal.
Jag vill inte ha gått på hans begravning och jag vill inte vara deprimerad eller ensam. Men jag vet inte hur jag ska fungera längre.

Jag vill klara av så mycket. Och jag klarar inget.
Relationer till vänner och nära är så svårt för att livet här har stannat lite medans andra lever på såklart. Henke lever på han med, allas liv lever på. Varför kan inte jag? Vad är det för fel? jag känner mig sjuk. kanske borde läggas in. Vet inte hur man uthärdar detta plågeri.
Jag blir galen. Tar tårar efter sitt barn aldrig slut?

Jag hinner inte med alls. Jag kämpar läs förtränger och klarar mig bra en vecka till tio dager sen faller jag. Sen blir jag förlamad av sorg och jag orkar ingenting.
Är hemma från skolan o bara ligger i sängen eller soffan. folk säger att jag verkar må bättre , dom skulle bara veta hur mycket energi det går åt för att få dem att tro det.
Folk verkar tycka att jag nu borde vara glad över den nya graviditeten och att den borde ta all min tid o fokus.
Men så är det inte. Jag sörjer mitt barn och jag försöker lära mig att leva utan honom och med en minneshylla istället. Och en grav som jag nu i efterhand ångrar att han har.

Han skulle blivit uppbränd o spridd i minneslunden, men i stunden, chocken kunde jag inte tänka klart. Jag kunde inte se längre än att han skulle få förbli orörd, jag tyckte att det var fruktansvärt att någon skulle skära i honom när obduktionen skulle göras. Hemskt att fina Rico blivit skuren i.
Han har inte ens en gravsten än.
Vi hittade en och vi hade den på våran hustomt ett tag, men när avloppet grävdes så försvann stenen.
Nu måste vi hitta en ny. Och vi måste bestämma hur den ska se ut och vad det ska stå på.
Jag vill inte se mitt barns namn på en sten jag vill ha honom här med oss. Men det måste jag och det är jag som måste ta tag i det.
Det är en sak som är så svår för mig, jag skjuter på det hela tiden. Men samtidigt så påminns jag varje dag.
Jag klara inte gå in till en begravnings byro med små hand och fotavtryck i bläck och säga att jag vill gravera in dessa i en sten. Och sen skriva hans namn och dödsdatum. Mitt hjärta går sönder. Jag vill bara bort.
Henke är iväg o spelar i helgen så i kväll går jag o tänder ett ljus för min fina lilla Rico och hoppas att han på något vis kan se eller känna hur otroligt saknad och älskad han är.

Tänk hur tomt och kallt livet blev sen han dog

Till LillPyret :)

Första presenten till Pyret Pippi tröja + mössa

Nallen som sitter upp köpte vi till Rico efter ett Ultraljud, Hans namn blev Rico :)  Nu vakar han över Lillpyret 

Behöver jag säga att jag älskar beige, randigt och Newbie kläder :))

Henke köpt till lillen

Overall från PoP, så mysig! 

Hoppas att Lillpyret får använda dessa kläder. Finns inget jag hellre önskar att detta ska gå bra och att vi får  träffa vår lillebror/syster om 4 månader. 

Det bara måste vara så. 

RUL

Förra veckan gjorde vi RUL alltså den 6/1 oktober
Lillpyret mår toppen och allt såg jätte bra ut.
Jag är enormt lättad och det börjar kännas som om jag vågar börja glädja mig lite mera på riktigt åt den lilla vildingen som gör sig alltmera tillkänna.
Jag tänker på mycket på hur det skulle varit om Rico levde och fått bli en levande storebror, jag vet att det inte är så det kommer att bli, men jag kan ändå inte låta bli att låta fantasin skena iväg. Om allt går bra så sätts jag igång 38+0 och det blir runt mitten av februari så alltså bara 4 månader kvar ca 44 % av graviditeten kvar. Hoppas att tiden springer iväg, fast ändå inte för fort.... fast 123 dagar till igångsättning känns som en evighet i vissa stunder.

Vårt fina fina Lillpyre :)) 

 Suger på sin lilla hand

Snurrar runt och drar i sitt ben.

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros - Home

Tiden...

Tiden...tiden som går så sakta men ändå så fort. Tiden som varit dom sista 6 månaderna kan jag inte minnas i veckor eller dagar, tiden känns som en klump, ihoptrasslat och kaos. Under tiden så har lillpyret växt fint och nu är vi i ve.18 det känns lika overkligt nu som i ve.8 och jag vågar inte tro att vi ska få träffa denna lilla skatt levande i februari. Jag känner mig hemsk men jag vågar inte. Många gånger har vi sett den på ultraljud och sett den växa så fint, ändå kan ångest komma på en sekund och jag tror att den har dött, att det är över nu. Då ringer jag till barnmorskan med gråten i halsen och säger att jag tror att det är över nu, hon säger: skynda dig ner till mig då ska vi lyssna på hjärtljuden. Hela vägen dig är jag i samma ångest tillstånd som jag var innan Ricos dödsbesket. Jag är där igen och kan inte andas, i min verklighet har detta barn med dött. Sen får jag höra hjärtslagen eller se den på skärmen, men ändå tror min hjärna att det är sista gången jag får se den levande.

Min fina lilla skatt

Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.... Jag lyckas inte själv. 




Saknade efter Rico är stor.. ikväll för första gången gången på länge lyssnade jag på några av låtarna från hans begravning, och även från förlossningsmappen, jag gjorde en "mapp" runt ve 20 och fyllde på med låtar under graviditeten. 
Det är svårt att lyssna och känslan av att höra dessa låtar tar mig tillbaka till stunderna med Rico så fort jag hör. 


Dom stunderna är så otroligt värdefulla för mig, det var dom ända stunderna jag fick ha tillsammans med mitt barn utanför magen. 
Jag känner mig fruktansvärt tom och ibland undrar jag om jag är galen. 
Jag vill tillbaka till förlossningen, till dagarna med honom, varför fick vi inte fler? Varför fick vi begrava honom istället för att ta med honom hem? varför fick han aldrig se ljuset? varför fick han aldrig smaka på snön, eller bada i havet ? 


Varför fick han ingenting ? Ett litet barn som hade världen framför sina fötter, som är så älskad och efterlängtad, nu finns han inte mer. 
Hans avtryck finns, i allt, i hela mig. när ska det sluta göra så ont?  Varför får jag inte ha honom i min famn och berätta för honom hur älskad han är? Varför just jag?? Varför måste jag leva utan min Rico??  Varför är livet så grymt ? 
Om jag bara visste att jag skulle få träffa honom någon mera gång i ett annat liv, så skulle livet här vara så mycket lättare att leva.


 Jag har så svårt att ta vara på nuet när så mycket tid går till att förstå och komma till någon slags acceptans för vad som har hänt, jag känner att jag måste acceptera att han aldrig kommer tillbaka och att livet måste gå vidare på något slags sätt. 
Jag vet bara inte hur...Kanske har det inte gått så lång tid än, Men vi kommer alltid ha en minnes hylla med små gipsfötter och en svart hårlock. 
 Jag kan ärligt säga att det gör lika ont i kropp och själ nu, som det gjorde när han nyss dött. Det kanske är något fel på mig, man kanske ska säga/känna att efter en viss tid så känns det inte lika tungt. Så är det inte för mig. 


Även att jag är gravid och jätteglad för det ,så gör saknade efter Rico inte mindre ont, eller kommer mer sällan. Dit har jag inte kommit än, och det har inte med att göra att jag inte är tacksam eller att jag inte längtar efter lillpyret för det gör jag, jätte mycket. 
Men Rico kommer alltid vara min första son och alltid fattas i vår familj och i våra hjärtan, hjärtat är verkligen inte helt. Jag trodde inte det kunde göra såhär ont!! 


Men jag är fortfarande rädd. Rädd att börja älska lillpyret på riktigt, för han kan ju med dö, och vad händer med mig om han med dör? han får bara inte dö. Fast jag vet att han kan. I livet är man inte garanterad någon. 


Jag visste att en ny graviditet skulle bli tuff fast ändå något väldigt positivt på vägen tillbaka mot livet och uppvaknandet. Jag är förvirrad ibland, jag hänger inte alls med vissa stunder.  Mitt huvud är trött , tankar om allt från början av graviditeten med Rico fram till nu är otroligt många om många gör väldigt ont.

Men Rico du var glädjen det är saknaden efter dej som blir vår sorg.  Vi är så stolta över fina dej och jag önskar att hela världen hade fått se dig. ( iaf alla vi kände och som längtat efter dig ) 


Igår hittade jag en liten pyamas intryckt i en garderob, den luktade tiden då du dog. 
Man blandar ett visst tvättmedel med ett visst skölj medel och så får man fram den lukten. 
Den luktar underbart. Den luktar tiden med dig <3 Ibland köper vi den kombinationen och tar var sitt nytvättat plagg och bara luktar... vi tittar på varan och vet känslan utav att du funnits och har din egna lukt. 
Jag har luktat så idag i skolan. Sängkläderna med. Nu ska jag krypa ner och lukta på pyamasen som du aldrig fick använda, fast som luktar dig ändå <3 
Sov gott älskade Rico ( ifall man sover där du är ) Jag hoppas vi träffas i drömmen i natt, min fina lilla skatt. 

Älskar denna text!

Det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl.         Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.

Där går en pojke, som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Där går en flicka, som sjunger om kottar, själv äger hon två. Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.

Där går en pojke som blev indian. Där, där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar. Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket. Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där blir en värdelös sak till en skatt. Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Där går en pojke, som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Där går en flicka, som sjunger om kottar, själv äger hon två. Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.

Där går en pojke som blev indian. Där, där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar. Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket. Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där blir en värdelös sak till en skatt. Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13598299.ab

Jag saknar mitt barn.

Tiden går så fort. Jag hänger inte med. Redan 100 dagar av denna graviditet har gått. 180 kvar hoppas jag. iallafall 160 .
Ibland är jag rädd att jag inte kommer kunna förstå att jag faktiskt är gravid och att vi kanske kommer få ett levande barn med oss hem i februari. chansen är jätte stor säger läkaren, större chans nu än förra gången. Han har aldrig varit med om någon som förlorat 2 st friska barn så sent i en graviditet. även om chansen är stor så vågar jag inte tro.
Mina tankar finns mycket hos Rico. Jag saknar mitt barn och frågar mig själv fortfarande om detta är en mardröm vi lever i. Jag tittar på hans minnes hylla och tänder ljus, jag känner på hans lårlock. Jag andas och plötsligt är jag tillbaka på sjukhuset då jag hade han i min famn.om jag bara fick..en ända gång känna han i mina armar igen. andas in stillheten och lugnet som han gav. Om jag bara kunde få stoppa om honom och ge honom en puss. om jag bara stolt kunde få visa upp mitt barn för någon mer. Om jag bara fick vara där på sjukhuset igen med lille Rico. Mina armar skriker efter att få krama. Jag är mamma men vårt barn lever inte. Jag saknar och älskar han så otroligt mycket. Alltid kommer han finnas i mig och göra sig påmind om sin frånvaro. Min fina pojk.

 You never said I'm leaving
 You never said goodbye
 You were gone before we knew it,
 And only God knew why
 A million times we needed you,
 A million times we cried
 If Love alone could have saved you,
 You never would have died
 In Life we loved you dearly
 In death we love you still
 In our hearts you hold a place,
 That no one could ever fill It broke our hearts to lose you,> 
 But you didn't go alone
 For part of us went with you,
 The day God took you home.

radiohead - street spirit (fade out)

Till sist!

Bortom överlevnad

Du kan gråta varje dag över att han är borta.

Eller du kan le för att han har levt.

Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.

Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.

Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom

Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände

Glädjen över att du har känt honom.

Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen

Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.

Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta.

Eller du kan ära hans minne och låta det leva vidare

Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.

Eller du kan göra det han ville - Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.

Okänd föfattare

Skriven av Lasse Berghagen

Här skiljs våra vägar i livet
men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det skrivet
tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker
finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärna som blänker
så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del av mig
som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
så fjärran men ändå så nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Lasse Berghagen

TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

Jag ber dig tala inte om för mig att du förstår mig, hur det är att mista sitt
barn.

För du kan inte förstå min sorg och min saknad.

Du kan inte förstå, hur hela min kropp skriker efter mitt barn.

Den kroppen som en gång burit och fött detta barnen.

Du kan inte förstå hur det är att se och säga farväl till sitt döda barn.

Du kan inte heller förstå hur det är att gå på sitt eget barns begravning, och
att välja en gravplats och en gravsten till sitt barn.

Du kan inte förstå hur det är att dag efter dag, månad efter månad gå in genom
kyrkogårdens grindar för att hälsa på sitt döda barn.

Och det enda man kan göra är att göra fint och tända ljus vid graven.

Du kan inte förstå att man ibland knappt kan andas av saknad efter sitt barn.

Du kan inte förstå att aldrigheten, att aldrig mer få se sitt barn här i detta
livet, gör så förbannat ont i både kropp och själ.

Hur kan du säga till mig att livet måste gå vidare.

Tror du inte att jag kämpar varenda dag.

Att jag kämpar för att finnas kvar här i livet.

Att gå upp varje morgon.

Att gå till kyrkogården varje dag.

Hur kan du då tala om för mig att livet måste gå vidare.

Jag är ju kvar här i livet,

Jag har inte tagit livet av mig.

Jag är ju med i livet, men på ett annorlunda sätt.

Så säg inte till mig att livet måste gå vidare, bara för att du har ett bra
liv.

Snälla säg inte till mig att jag måste glömma.

Varför måste jag glömma? är det för att du ska må bättre.

Tror du att jag kan glömma ett barn som jag fött.

Hade du kunnat det? Eller säger du så för att du orkar inte med min sorg.

Tycker du inte att jag varit helt galen om jag plötsligt en dag bara glömt
mitt döda barn.

Säg inte att jag måste glömma något så fint som min son, Någon som jag älskat
så mycket, som har varit en stor del av mig själv.

Be mig aldrig att glömma mitt barn.

Om du inte klarar av och inte vet vad du ska säga, säg ingenting då.

Det räcker med en kram, ett leende eller en klapp på axeln.

Jag är inte farlig och jag smittar inte. Jag har mist mitt älskade barn.

Kubb/Nupp

Idag har vi varit på UL och gjort kubb. Bra resultat och en vild liten som letade och sög på sin lilla tumme. Innan vi fick komma in höll jag på att få andningsstillestånd men profylax andades ända tills vi såg den lilla. Idag är sista dagen i ve 13. och första delmålet som var första trimestern + kubb är nu avklarat! Tack snälla för att du lever och växer precis som du ska :)) Den 1 feb har jag gått 36 fulla veckor och då sätts jag igång. Det är bara 5 månader dit, tänk så snabbt det går till Jul och nyår...och sen, bara ett långt Januari kvar. Åh vad jag hoppas att vi få träffa denna lille goding som vi längtar efter så mycket.
Jag har börjat känna lite fladder och minns hur underbart det var att känna Rico i mig mer och mer för varje dag.
Nu ser jag fram emot att få lära känna detta pyre i höst och vinter.
Ve. 14 imorgon och bara några få veckor till Rutin Ultraljudet i Oktober.
Jag längtar tills Februari nu. Helst skulle jag bara vilja sova tills dess ;) fast ändå inte. Skolan är kul, men jag är väldigt trött och tycker det är svårt med koncentrationen ibland. Så det måste jag jobba upp.
Nu ska jag renskriva en inlämnings uppgift tills imorgon! Gonatt alla

uppdatering till dig mitt hjärta!

Älskade Rico. Du finns finns med mig nästan hela tiden, nu har vi börjat skolan o det är stund vis väldigt svårt att hålla fokus, då du är där och ständigt gör dig påmind.
Jag längtar så efter dig min lille pojk. Det lilla pyret i magen är nu 12 fulla veckor...tiden går fort. Bara 5 månader sen du dog och allt blev kaos. Din frånvaro är fruktansvärd tung att bära. Men jag ler ofta av lycka i tårarna att du ändå fanns i livet, den tid du gjorde det.
Det det gör fortfarande lika ont att du är borta.
Det gör väldigt ont att du alltid kommer fattas i våra liv.
Hoppas att du har det underbart där du är, och att du aldrig behöver känna något obehag eller vara ledsen.
Kom snart och hälsa på...Älskar dig, alltid! Din mamma

Jag blir lika glad för varje dag som går bra. Det gör mig inget att jag bara vill sova, äta och må illa ifred. Illamåendet är på ett sätt skönt att ha som tecken att allt fortskrider bra 
titta vilken sida jag kom över :) Så mycket ett foster redan kan och sysselsätter sig med därinne! Häftigt att se i 3D/4D.
Snart är vecka 11 över...kommer vara i ve 13 när vi gör kubb. Hoppas tiden går fort dit! 


Holding the Feet



Label Key:

• 1. left hand holding feet
• 2. forehead
• 3. left ear
• 4. neck
• 5. back
• 6. flexed left knee and hip
• 7. buttocks
• 8. uterine wall
• 
  

Crossed Ankles

Label Key:

• 1. crossed ankles
• 2. chest
• 3. abdomen
• 4. forehead
• 5. left ear
• 6. flexed left elbow
• 7. back
• 8. buttocks
• 9. flexed left knee and hip
• 10. uterine wall
• 
  
• flexed left elbow

Label Key:

• 1. flexed left elbow
• 2. umbilical cord
• 3. ankles crossed
• 4. forehead
• 5. chest
• 6. abdomen
• 7. scalp
• 8. left ear
• 9. neck
• 10. back
• 11. buttocks
• 12. flexed left knee and hip
• 13. uterine wall
• 
  

  Left Knee and Hip Flexion

Label Key:

• 1. umbilical cord
• 2. forehead
• 3. inverted left ankle
• 4. left ear
• 5. flexed left knee and hip
• 6. wall of the uterus

• 
  

  Hands on Cheeks

  
  
  

Label Key:

• 1. forehead
• 2. chest
• 3. base of umbilical cord
• 4. left foot
• 5. umbilical cord running across face
• 6. wall of the uterus
• 7. left elbow
• 8. external genitalia

Jag känner mig hoppfull :)

Idag har vi sett en liten groda som växt så fint! Som sprattlade och bökade runt, så skönt att han/hon var vaken :)
Vi såg armar, ben och han huvud och den lilla näsan. Och såklart ett hjärta som slog fint.

Det känns så skönt! Och om drygt 2 veckor är det kubb ultraljudet längtar redan efter att få se den lille igen. Jag hoppas så att allt går bra, på ett sätt känns det så. Samtidigt som det känns så overkligt när man sitter där hos barnmorskan igen och går igenom allt.
I mitten av oktober blir rutinultraljudet. Ska försöka att inte göra något emellan kubb och det. Hoppas jag klarar att stå emot. Bara jag börjar känna rörelse eller fladder så kan jag bli lugnare. Rico började jag känna runt vecka 13/14 fast fladder då. Så jag hoppas på att känna denna lite innan det.

Ska börja jobba med min sjukhus/ultraljuds ångest hos en Aurora psykolog i höst. Men idag var jag inte rädd för UL för jag kände att grodan fortfarande var vid liv.

Idag känner jag mig glad, jag känner mig hoppfull och jag kände en känsla för Ricos syskon som jag inte känt förut. Jag fylldes med kärlek, längtan och tro på en helt ok framtid.
Snälla låt detta gå vägen...