söndag 6 november 2011

Magbilder + annat

Lite magbilder. Är dålig på att ta kort eller skriva om denna graviditet, vågar inte som på samma sätt som med Rico.
Lillpyret sprattlat och sparkar varje dag för fullt. Lika vild som sin storebror var.
Det är härligt att få uppleva detta igen. Och denna gång ska vi ha med oss lillen levande hem.
Ca 99 dagar till ve 37 och igångsättning.
Jag längtar, bara 14 ve kvar!!! Tiden rullar förbi och nästa månad gör vi Annas profylax fast denna gång i Göteborg. Där gör vi även 3D/4D ultraljud några dagar innan jul, ska bli så spännande att få jämföra de små på bilderna.
Sen är det Januari och den månaden kommer kanske kännas lång, men ska aktivera mig med min gravid vattengympa och med skolan så det ska nog kunna gå hyfsat snabbt!  och i mitten av februari är graviditeten över :)) och då ska jag njuta av min levande bebis!!!
Undra om han har mycke hår som Rico, undra om han har lika pluttig näsa... Frågorna är många och nyfikenheten känns ibland olidlig. Tänk om jag får bli mamma till ett levande barn. På onsdag när vi går in i ve 24, ska vi till dödsbeskedsläkaren och prata om hur mycket kontroller jag vill ha tills förlossningen och så ska han kolla lite på bebisen.
Nu tillhör vi förlossningen. Fosterstadiet är över och nu kallar bebisen för barn! Förra veckan var jag på Aurora mottagningen men det skriver jag om en annan dag. Snart blir det promenad i skogen och i eftermiddag lite plugg!
Magbilder från ve. 22+

1 kommentar:

  1. Så otroligt fina bilder på lilla magen och sötnosen Nelson. Visst är det underbart att ha en liten hundkompis? Mi hund har verkligen varit ett toppen stöd för oss de senaste åren.
    Mår du bra i övrigt? Jag är fortfarande vrålhungrig och trött. Illamåendet är faktiskt nästan borta. Skönt.

    Videung. Blev så himla rörd när jag läste det och från långt borta kom ett minne tillbaka kring min storasysters baby som hon förlorade på vårvintern. Jag gav henne videung då. Det passar så bra. En mjuk och fin liten vinterblomma. :o( Så ofattbart sorgligt. Finns inga ord som kan trösta men jag är iaf så jätteglad för att Ricos lillebror är på gång. Tycker du är fantastiskt tapper och stark som (precis som du skriver) nu varit gravid såhär länge. Det är en enorm prestation. Sorgen tar tid och det är helt normalt.

    KRAMAR
    S

    SvaraRadera