Lillebror mår bra!

Nu lägger jag undan "förlora barn böckerna" för en stund.....och fram med Gudrun....igen! 

Te och Tidning är ett bra tidsfördriv 

Jag skulle ha väntat längre med att börja plocka upp....men nu blev det inte så! Skötbord och tillbehör finns på plats. 

Fixa med försäkringskassan....som tur är är mitt SGI vilande och desamma, slipper krångel!
Tänk om vi denna gång får bli föräldrar på "riktigt" 

Bild på Lillebror magen i ve.26+ 4


Nu är det bara  10 veckor kvar och jag är livrädd, förstörd och förväntansfull.
Vi är på mycket kontroller och jag får ofta för mig att han är död, eller att han håller på att dö, att han inte får något syre. Att det vilken sekund kan vara försent att rädda honom.
Jag känner att jag måste försöka rädda honom. Han får inte inte dö som Rico. Rico dog på 5 timmar. När jag somnade var han vaken, 5 timmar senare var han död. Jag kunde inte gjort något, ingen kunde det.  Inget sa att något var fel för inget var fel.
Lillebror är med stark, det gör mig livrädd, tänk om han med kan dra åt navelsträngen på något sätt så hårt att han med dör?  Det gör ont när han sparkar och buffar och trycker ut ryggen mot min navel. Men det är skönt såklart på ett sätt.
Sist vi såg honom på UL i torsdags hade han ögonen öppna, läkaren visade oss hans lilla lins. Så häftigt. Vi såg även en liten knubbig hand som kliade på sin lilla fot. Han är nog en tjockis!
I slutet på Dec börjar vi med tillväxtultraljud och mätesflödningar vi kommer göra det varannan vecka till i mitten av Feb,  Vi gör det för att jag ska känna mig lugn, att jag ska få bekräftat att "Just nu ser allt bra ut" Att han växer, mår bra och att vi inte kan göra något mer än vad vi gör.
Jag känner mig hemsk som utsätter honom för detta, och då kanske ni tänker "men gör inte det då"
Nej, det kan man ju tycka men jag klarar inte att INTE göra det heller. Min ångest och panik går i skov. Jag vet inte hur tiden har gått, tills att jag sitter här nu igen och är hyfsat nära ett levande barn igen. Det var ju nyss vi begravde Rico. Det var ju nyss jag kämpade med gravidkilona.
Hur får jag att tiden att gå?
 Jo jag .......
Går i skolan heltid ( orkar inte alls mycket längre )
Gravidvattengympa 2 grr i veckan
tränar lite hemma
försöker laga bra nyttig mat
pluggar
går till BM för vanliga kontroller
Går till aurora för samtal om och inför förlossning
Går till läkaren som har "hand" om oss
sörjer min son
jag går till en psykolog
försöker träffa mamma en del
Jag och Henke går och pratar tillsammans hos hans psykolog
JAG ÄR HELT SLUT  PÅ ENERGI!!
försöker plugga så gott jag kan, lärarna säger att jag har extrem presstations ångest och jag klarar inte att prestera halvdant, då gör jag det hellre inte alls!
 Jag  försöker vara i skolan så mycket som möjligt men det är svårt. Jag sover inte alls mycket och när jag inte gör det så bryter jag ihop för minsta lilla.  Tankarna är överallt och ingenstans och jag kan inte fånga ihop dom.
Jag träffar inte vänner så mycket för jag orkar inte.  Jag säger bara fel saker och blir ledsen när jag inte känner mig förstådd. Jag vet inte hur jag ska kunna ta hand om ett barn i detta kaos.
Ryggen är trött och fogarna ska vi inte prata om, händerna är svullna som korvar och vissa dagar kan jag inte skriva alls, känns lite frustrerande. Har fått en del sammandragningar men de är utan tapp påverkan. Jag klarar knappt något och jag känner mig ofta värdelös, svag och otroligt ensam. Jag undrar ibland vad som hände ?!
Ja vet ju att mitt barn dog, men vad hände sen ? våren sommaren hösten, ja ända fram tills nu är en dimma. Ja, det är fortfarande dimmigt.
Men jag tänker att jag kanske är lite mer i verkligheten än vad jag var i Mars?
Jag vet inget, Jo jag vet att jag inte klara livet om detta barn dör. Jag försöker intala mig själv varje dag att det blir ingen mera bebis begravning. Vår bebis ska inte dö igen. Tänk om jag bara kunde få vrida fram tiden 10 veckor, då skulle han vara här, kanske levande med oss.
December måste gå fort. Och sen bara 6 veckor kvar. Tänk om han kan hålla sig levande till igångsättning, det återstår att se......