Nu är vaggan med uppe, jag hade bestämt att vänta men när vi rensade källaren kunde jag inte hålla mig, var "tvungen" att ta upp den igen. Och jag bäddade o fixade med längtan efter bebisen i magen, och inte med tårar för att Rico inte fick ligga i den. Det kändes skönt. Jag måste ge plats för den nya bebisen nu, kan inte bara sörja att Rico inte lever eller allt han inte fick. Det gör jag så ofta så ändå. Rico finns alltid i våra hjärtan men i livet med oss förhoppningsvis denna kommande lilla kille, som mer och mer pockar på min uppmärksamhet. Det är svårt och tar tid att hitta ett sätt att förhålla sig till ett barn som inte längre lever, och att kunna hitta ett sätt utan skuld!! Jag är lika glad åt bebisen i magen som jag var när jag väntade Rico. När julen är över är han snart här... Jag är så glad att jag är gravid och att graviditeten går bra. Nu längtar jag till förlossningen och att få ta med vårt lilla lillpyre hem. När Rico låg i magen kallade mamma honom för pyret, denna bebis kallar hon för snoddas :))
Så nu är både Skötbord och vagga uppe, och jag som absolut inte skulle ha bråttom!! Men men ivrig o otålig så är det iaf supermysigt att se ett hem
Som väntar på sitt älskade barn. Och dör han så gör det inte ondare att sakerna är uppe. Det har jag lärt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar