Ricos Pappa

Nu så :)

En bild utan fyllda korgar och en med!

Känns skönt att det nu finns en plats för hans vagn+tillbehör och hans ytterkläder!

Idag har vi skrivit på faderskapsintyg för både Rico och Lillpyret. Sorgligt var det, att se Ricos namn och att det stod "dödfödd" det högg till i hjärtat och jag kände att tårarna var nära, men jag gjorde allt vad jag kunde för att inte bryta ihop där. Sen skulle två vittnen Komma in och skriva på papperna och läste inte vad som stod utan såg bara att det var 2 papper att signera

Grattis till tvillingar säger den ena, och tanten som tagit emot oss förklarade att vår första son var död.

Hon bad om ursäkt för att hon inte tittat på vad som stod på papperna.

Det blev så tydligt när någon annan förklarade för någon annan om Rico.

Nu finns det iallafall registrerat att Henke är pappa till bägge våra pojkar. Dom sista dagarna har varit jobbiga, jag gråter mycke och saknar Rico, jag frågar mig själv hur jag kan sakna någon jag aldrig haft? Jag kanske saknar det vi aldrig fick? Eller att vi fick honom fast död? Eller för att vi nästan fick?

När jag tittar på bilder från förlossningen på mig Henke och Rico känns det som om vi blev en familj, även att han var död. Jag såg en far med sin son i sin famn som längtat så länge efter denna stund.

Och så blev stunden så fruktansvärd sorglig, och tyst fast ändå så full av kärlek. Så full av liv fast vårt barn var död.

Tiden stod still och jag vet precis hur det känns att befinna mig där, i rummet med min lilla Rico och  hans pappa med ögon full av tårar av sorg, men också med en enorm stolthet av att vara just Ricos pappa.