Bebisen......
.....har fixerat sig, men med huvudet ruckbart!
Känns skönt då jag aldrig hade vågat göra ett vändningsförsök. Nu är det bara att hålla tummarna att han stannar i den positionen vilket det flesta bebisar gör när dom väl lagt sig till rätta.
Jag längtar så efter den lilla fina killen.
Jag har mycket sammandragningar och ibland trycker han på så hårt att det känns som om jag måste knipa för att hans huvud inte ska tryckas ut :) men tappen är stängd så han är inte på väg ut än som tur är.
Han väger nu ca 2 kg, och beräknas väga lite drygt 3 kg när det är dags för igångsättning om han fortsätter att följa sin kurva.
Jag har en del att fixa med och tycker att dagarna går hyfsat fort.
Vi håller på att planera kök till vårt kök i huset så vi hänger en del på Ikea!
Denna vecka jobbar Henke kväll vilket är rätt skönt, mysigt att ha morgonen och en del av dagen tillsammans.
Nelson är hos mamma och jag läser tidningar, lyssnar på Spotify, plockar, diskar och bara njuter av min egentid!
Nu ska jag måla hyllor o fixa lite med bebisens sängmobil!
Tänk,, snart kan han vara här!!
Lisa....jag blir glad när du skriver om din lilla bebis pojke med förväntan o glädje inför framtiden..snart är han här o allt kommer att gå bra...jo,det kommer att gå bra...jag känner det så starkt
SvaraRaderaJag förstår att det varit upp o ner ett tag...dina inlägg pendlar mellan förtvivlan o framtidsglädje..ena dagen kan du känna stor lycka över lilla sonen som är på väg...
har märkt att du kunnat lägga Rico djupt i ditt hjärta och låta honom få vara där....
sen behövs det inte mycket för att sårskorpan släpper och det blir tungt igen...kommer att vara så men jag tror du kan känna mer glädje nu inför lillebror än vad du gjorde för en månad sen.....människan är ju skapad så...vi sörjer djupt men kan så småningom märka att livs glädjen vill komma fram...
han är ju snart klar att hälsas välkommen nu liten Dante
så fint ni har gjort det där hemma....duktiga är ni båda och han kommer att känna hur ni längtat efter honom..
och du ska inte ha dåligt samvete för att du plockat undan en del av Ricos saker....han finns hos er ändå..alltid..
våga du släppa fram litet glädje över det som väntar Lisa... och njut av dessa sista veckor ..precis som du skriver så fint att du gör...största kramen till er båda