Jag blir galen snart. Jag vill ha ut honom nu. Jag vill inte bära honom i min kropp längre. Jag känner mig äcklig och jag vågar inte tro att han kommer levande till oss. Jag tänker redan på hur hans begravning och vem som kan ta tag i den, för jag vägrar planer ett till barns begravning.
Jag tänker ibland att jag ska ringa prästen... Helt stört. Även att Lillpyret rör sig som bara den så känns det som att han är död?! Hur kan det gå ihop?
Jag håller på att bli galen, tappa greppet totalt. Jag vill att han ska ut nuuuu. Hellre att han kommer ut nu och får lite hjälp och att vi får stanna längre på BB än att vi får begrava honom.
Jag vill inte vara med mer. Jag har nått min gräns och jag vet inte hur jag ska härda ut mera. Dagarna går bra men kvällarna, nätterna och timmarna på morgonkvisten är hemska, bara ångest panik och gråt.
Idag var det UL även om allt såg bra ut så vet jag att det inte betyder något mer än att det gjorde det just då.
Han kan lika gärna vara död om en timma
Eller när jag vaknar imorn.
Eller dagen innan igångsättning.
Tänk om han dör. Han kanske faktiskt dör. Det måste jag förlika mig med för så är livet. Han kan dö ifrån mig när som helst, inatt nästa vecka eller om två månader. Jag måste acceptera att jag aldrig kan veta.
Du måste försöka tänka positivt. Inte bra för barnet att du stressar upp dig. Försök att ersätta dina tankar med hur du kommer att sitta där med honom sen. Du måste få in den bilden i ditt huvud istället. Jag förstår totalt din rädsla, men som sagt inte bra för dig eller bebisen om du ska vara livrädd hela tiden även när han kommit. Det finns ju inga garantier för något här i livet, därför måste vi ta vara på nuet och inte vad som kan hända sen. Många kramar till dig.
SvaraRaderaJa vet...men jag vet inte hur. Jag är så rädd att snubbla på mållinjen igen. Att känna mig så lurad och snuvad på det underbara som vi väntade och som vi bara var dagar ifrån.
SvaraRaderaVi var dagar ifrån Rico
Nu är vi dagar ifrån lillpyret....
Jag ska försöka i små små doser att tänka att det kanske kan gå bra.
Kram och hoppas du mår bra!